söndag 16 juni 2013

Vätternrundan 2013 som cykelfru

Hemma igen är vi efter en spännande, intensiv, fartfylld Vätternrundan-helg! Jag har ingått i supporterstaben och det är nästan lika arbetsamt det... nåja, inte riktigt. Hursomhelst så vet jag att supportrarna är dödsviktiga! Att slippa tänka på mat och disk, att veta att du är uppbackad och har folk som väntar på dig vid mål, som följer till starten, det har varit guld värt när jag tävlat och jag vet att det var uppskattat nu. 

Våra cykelhjältar som förra året fick kriga sig igenom regnnatten, fick i år uppleva en annan typ av utmaning. I år blåste det nämligen ordentligt! Nästan halva banan avverkade i kraftig vind vilket bjöd på en fysisk utmaning modell större. Vi hade all anledning att vara stolta över våra män när de kom i mål! 

Cykelfixande på fredagen.

 Sen middag innan vi rullade mot starten - spaghetti och köttfärssås!
 Tre gulklädda rullade från Järnringen ner mot hamnen och starten.
 Åh, vad det pirrade i mig också av förväntan när de cyklade mot start och vi rullade efter... nu är anledningen att jag inte cyklar roligast tänkbara, men vad sugen jag blev!

 23:58 startade vårt gäng, så himlen hann mörkna.
Innan start. Gänget hängde ihop de första 12 milen. Vid Bankeryd stack far och son W iväg i ett högre tempo.

Jag och Lena cyklade hemåt, men inte blev det mycket sömn den natten! Varje gång jag vaknade till var jag ju tvungen att kolla hur det gick för dem, och när jag såg att de fick slita rejält blev jag orolig... Vinden ven utanför fönstret och där ute cyklade de! Vid 6-7 tiden på morgonen var det lika bra att kliva upp.
 Vi begav oss ner till stan, och på tidrapporterna såg vi att våra herrar ökat, ökat och ökat! Nu låg snittempot på över 30. De hade vind i seglen och for fram.
 Vi tittade på starten av det sista gänget, 10:34 stack team Norrbotten + Cykellistan iväg. Då hade det startat cyklister varannan minut sedan 19.30 kvällen före!
 Efter en inte alltför lång väntan vid målportalen skymtade vi till slut två välbekanta gestalter! Trots plågade ansikten sken de upp när de rullade in över mållinjen. 11:40 åkte de 30 mil på - så starkt gjort! En rejäl putsning av personbästa (förra året cyklade vi på 13.:21 vilket vi "efter omständigheterna" var nöjda med)
 Så glada!
 En stor lättnad även för cykelfrun!
 Vi träffade även på Robban, som sitt första år som cyklist drämde till med 9:25!
 Efter en mysig eftermiddag i solen grillade vi på kvällen.
 Det blev inget nattsudd direkt...
Lena, stommen i supporterstaben.

Det var det det! Nu är det ganska skönt att Vätternrundan är över för denna gången. Nu ser vi fram emot midsommar, semester och nya utmaningar och upplevelser!

6 kommentarer:

Andréa sa...

Det är rätt roligt att vara supporter tycker jag. Fast snäppet roligare är det ändå att tävla själv. Nästa år kommer vi regera! (Dock inte på cykel vad gäller mig) :)

mbh sa...

Fantastisk av dem! Och Göran då! Vilken krutkarl :)

Elina sa...

Vilken insats! Jag som tyckte att det var SÅ drygt att cykla i motvind till jobbet i ca 4 km i höstas... Var så arg på vinden som alltid var mot mig!

Jättefin bild på er! Du strålar!

andreas sa...

bra kämpat av dom och jag ser framemot ditt supportande i Vansbro kramar

LinaTriathlet sa...

Ha dig som support på plats måste ge grym energi! :)

Riktigt bra cyklat, vilket team!

Ingmarie sa...

Jösses vad bra de cyklade! Men utan er supportrar hade det säkerligen inte gått lika bra. :-)