Förra året skulle jag cykla, och jag cyklade runt Vättern. Eller var det genom Vättern? Större delen av loppet genomfördes i ett iskallt, ihållande regn och upplevelsen var mitt livs tuffaste. Inte fysiskt, men psykiskt.
Om den resan kan du läsa här. Jag läste igenom min loppberättelse nyss, och på något sjukt sätt blir jag ändå avundsjuk att jag inte får vara med i natt...
Gänget på bilden är utarmat i år, tre av sex kommer till start pga. olika anledningar. Men det är inte fy skam att vara supporter heller, nästan det bästa jag vet faktiskt! Oj vad jag ska heja på lopp i sommar, Vätternrundan, Vansbro terrängmarathon och kanske några till - både brorsan och JW har ju snackat om att försöka persa på 10 km!
Håll tummarna i natt hörrni!
3 kommentarer:
ja fy sjutton fattar inte hur man orkar (cykla 30 mil) lycka till kramar
Utan supportrar vore loppen ganska trista tillställningar. Så du behövs oavsett om du är på eller jämte sadeln. :-)
30 mil alltså. Det är rätt sjukt. Imponerande!
Skicka en kommentar