Kvällen igår blev värsta tänkbara. Ett telefonsamtal och en bilresa till Leksboda tio på kvällen. Älskade lilla katten Kaspar hade blivit påkörd och dött. *
Kaspar och hans bror Algot flyttade hem till mig när de var 10 veckor gamla kattungar. Jag minns mest glädjen över att få ha dessa två yrväder i hemmet, som charmade brallan av alla. Plötsligt längtade man liksom hem, hela tiden.
*
När Kaspar och Algot var drygt ett år förändrades saker och de flyttade istället hem till mamma och pappa där de bott sedan dess. Jag flyttade till lägenhet och katter som dessa kan inte vara innekatter.
*
Igår slocknade vår rockstjärna, som bror Andreas sa imorse. Han levde hårt och dog ung. Ingen kunde väl jaga som han, men samtidigt vara så mjuk och kelig. Tre år och full av liv. Vi kommer sakna dig killen!
7 kommentarer:
Åh, så ledsamt. Djur kan faktiskt ge så mycket värme. För tre år sedan dog mammas o pappas katt Ragnar som varit med i 15 år, och jag tror ofta att han liksom ska finnas där då jag kommer "hem". Likadant med hunden vi hade då jag var liten - henne drömmer jag om ibland :) Minnen är också fina att bära med sig.
Åå nej jag beklagar verkligen! Att mista ett djur är alltid lika tungt, gammal som ung!
Skickar en stor kram!
Ja det är sorgligt :( kramar
Det är sånt här som är det värsta med att ha djur. Vilken sötnos han var. Jag ser det inte som att en stjärna slocknat, utan som att en stjärna tänts på himlen och att de som inte längre finns kvar här på jorden är stjärnor som tittar ner på oss. Det ger tröst, tycker jag. Kram min vän, det var så kul att träffa dig trots att vi inte fick prata ostört nu heller.
Åh Jonna, vad himla fint skrivet... Det var en fin liknelse med rockstjärnelivet. Kaspar hade gillat den.
Kramar i massor
ja fy jag har då sällan gråtit så mycket över en katt o då var han inte ens min...
Jag beklagar. Fy vad tungt!
Skicka en kommentar