tisdag 18 maj 2010

Hur lycklig är man inte för att ha någon som kallar en för sin kärlekskrokodil och ger en uppmuntran när marathonuppladdningen inte riktigt går som tänkt?

3 kommentarer:

Elina sa...

Jättelycklig?! Superfina blommor! Här har det snålats in på den fronten den sista tiden. Matbordet känns väldigt tomt och trist!

Emelie sa...

jätteglad och varm i hjärtat!

mbh sa...

åhh...