*
Klockan är 17.00 och jag lägger mig i sängen mellan täckena. Jag somnar till litegrann, svävar mellan dröm och verklighet. Tänk så skönt att bara få sova, en timme, två timmar. Jag är så trött.
*
Klockan är 17.17 och jag går upp ur sängen, jag fryser. Det småregnar och är kanske 5 grader ute. Imorse snöade det. Det är bara att ta fram långa tightsen igen, löparjackan, en underställströja. Vätskebälte med vatten och avslagen Pepsi i. Jag måste vänja magen vid att dricka under pass. Pulsklocka, kompressionsstrumpor.
*
Klockan är 17.30 och jag springer iväg. Vägarna runt Limsjön är blöta och leriga. Det doftar skog och våta barr. Jag springer ensam, varv på varv. Magen krånglar. Jag känner mig tung.
*
Klockan är 19.40 och jag kommer hem igen. Jag har sprungit 22.4 km i duggregnet och jag försöker välja att se det som var bra, med kilometrarna, med dagen som varit. Hellre se det som blev gjort, än det som inte blev det. Hellre se att jag sprang, än hur lång tid det tog. Det finns inget annat sätt.
9 kommentarer:
bra jobbat kära syster mycket imponerande kramar
Fasiken vad starkt gjort. Hoppas du inte är övertränad bara. Du skall inte känna dig för tung (även mentalt) inför ett lopp. Lyssna på kroppen! OCH hjärnan.
Jag är också imponerad! Du lär var sjukt uthållig psykiskt. Liksom flera varv, ensam, över två timmar. Hur håller man "vad jobbigt, vad långt, vad drygt, fan, jag ger upp" borta från tankarna!?!
Jag är imponerad. Önskar att jag hade ditt psyke. Skulle aldrig kunna pressa mig så mycket.
Imponerande!! Du är grym du!
Jag är så stolt över dig=)!
kära nån...
Jag är sjukt imponerad av dig Jonna. Vilken disiplin du har! Hade jag bara en tiondel av den hade kanske jag kommit ut nån gång, men det gör jag aldrig. Efter att ha läst din blogg nån gång drömde jag att jag började löpträna. Trodde nästan på det i flera minuter när jag vaknade tills jag insåg att jag är lat, väldigt lat...
Wow! Imponerande. Maran kommer ju att gå av sig självt för dig!
Skicka en kommentar