Jag längtar hela veckan tills att äta pannkakor på torsdagen. Steker ett antal fina pannkakor. Äter för syns skull lite soppa först. Sen,
ååh, aah. Den extra fina dyra jordgubbsylten jag köpt, den fluffiga vita vispgrädden, de runda pannkakorna. Första och andra smakar himmelskt. Sen äter jag en till. Och en till. Sen mår jag rätt illa. Under löppasset skumpar pannkakorna runt i magen och jag bestämmer mig för att aldrig mer äta pannkakor. I några dagar.
Jonna och pannkakorna, en komplicerad relation.
4 kommentarer:
Först pratar du om dina pannkakor hela vecka, och sen blir det inte bra till slut? Åjejåååj! Du kanske får planera bättre när du äter, typ inte före löptur?
Äter just pannkakor alltså.
jag känner igen det där! tänk att man aldrig lär sig... :)
ja kanske ingen höjdare att springa med en degklump i magen :)
Skicka en kommentar