Ibland undrar man varför! Efter en god middag, potatis- och morotsmos och ugnsstekt falukorv med lök och tomat, en liten kvällsfika hos grannsyster, en kopp kaffe, en nybakad, varm chokladnötkaka... klockan började närma sig halv åtta. Det är kallt och blåser isiga vindar. Då undrar man varför, varför lämna soffan, myset, tända ljusen, baka något... till förmån för en kväll i skidspåret?
Ja, annars hade jag ju inte fått uppleva allt detta! De barriga, tunna, sladdriga spåren (spårarna har gjort ett makalöst jobb, men de kan trots allt inte få det att snöa), månen skymtande mellan träden, den iskalla snoren rinnande i ansiktet, svetten... man ångrar inte ett genomfört pass! Och jag åkte "Källanmilen" - som är ett väldigt kuperat spår, på 48 min. Det tycker jag var bra, tredje skidpasset för säsongen efter åtta månaders skiduppehåll!
Därför! Därför är jag glad att jag inte stannade inne. Det är ju det här jag älskar. Särskilt känslan av iskallt snor. Tur man kan bondfräsa.
5 kommentarer:
ja vi är olika... :)
Mums?
Jag hoppas att det egentligen inte är snoret som lockar mest? Lite snuskigt i så fall!
Det blåste som attan här igår så jag var glad över att träna inomhus :)
det var ju ett skämt för att illustrera hur utomhusidrottande känns...
bra disciplin kramar
Skicka en kommentar