Nytt år, ny design

Jag ger er - nya bloggdesignen! Enklare, mindre rörig, snyggare tycker jag! Vad tycker du? Och, vad vill du ha mer eller mindre av på bloggen?

När jag följer mina besökskurvor så ser jag att överlag är träningsinläggen mest populära, särskilt om man gjort något "spektakulärt", när jag deltagit i ett lopp eller liknande. Samtidigt så vet jag att det finns läsare som är mindre intresserade av träning och gärna läser om annat, också!

Något som inte är så kul att läsa om när jag är sjuk. Tyvärr är jag det nu. Om sanningen ska fram kände jag det redan under onsdagens träning, men på torsdagen bröt det ut ordentligt med halsont, förkylning, huvudvärk. Efter att ha sovit 11 timmar i natt har jag nu bestämt mig för att jag är på bättringsvägen!

Ursäkta röran - renovering pågår...

Testar...

Skatboet

 Februari 2009.

Februari 2012.

 När man såg bilderna på det här viset så känner jag
1. Hur jävla risig är jag egentligen?
2. Ska jag gå tillbaka till min gamla, kortare frisyr?

Kan nämna att idag har jag min naturliga hårfärg (?), det hade jag inte för tre år sen. Jag hoppas att ni inte ramlar av stolen i chock, inser att det var någon månad sedan jag visade ett foto på mig själv utan mössa...

"Du har ett jävla go i skidåkningen"

Det är nog de finaste orden jag hört, när man får höra det från självaste Jimmie Johnsson!  Jimmie har en imponerande säsong i Ski Classics bakom sig, 2:a plats i Jizerska Padesatka, 5:e plats i Marcialonga, 4:a i König Ludwig Lauf, seger i Intersportloppet och så vidare... Nu går han mot seger i Vasaloppet enligt min bedömning...

På en blogg ramlade jag över möjligheten att deltaga i en träningsdag i Falun med Jimmie Johnsson arrangerat av Viktor Larsson. Ny mark skulle därmed brytas - jag har ju faktiskt aldrig deltagit på en teknikträning någonsin... med det i beaktande har ju ändå mitt skidåkande gått ganska bra!

Imorse åkte jag till Lugnet i Falun och mötte upp "Stockholmsgruppen". Vi var en liten grupp på sex personer vilket gjorde att möjligheterna till personlig feedback stor. Vi började med en lektion i de olika teknikerna, stakåkning, stakåkning med frånskjut och diagonalåkning. Vi övade även uppförsåkning, nerförskörning, saxning och spårbyten. Visst gör jag fel tekniskt, idag fick jag hjälp att rätta till brister jag har! Med ganska små medel fick jag en bättre känsla i stakåkningen. Jimmie kunde även konstatera att jag inte använder mig av stakåkning med frånskjut, utan åker med "tretaktsdiagonal" som är en äldre modell. Där fick jag lära om!

Men jag fick beröm också, för min fart, min teknik i branta backar, och faktiskt fick jag inte så mycket kritik på min diagonalåkning som jag befarat. "Du har ett jävla go i skidåkningen" sa Jimmie och det blev jag glad att höra! Nu ska energin bara användas på ett mer rätt, energisnålt sätt också... Vi avslutade dagen med "skidgång" uppför Mördarbacken och därefter en stafett! Jag, en annan tjej och Jimmie utgjorde ett lag. Det var väldigt kul och tänka sig - vi vann!

Platsen för dagens övningar. Mer snösnålt än i Leksand men otroligt fina spår på Lugnet. Bilden på Jimmie har jag lånat från Team Exspirits hemsida. På Lugnet såg vi även världscupåkaren Calle Halfvarsson!

Nu känner jag mig mer peppad än någonsin och längtar efter att få ut i skidspåret igen och öva, öva, öva!

En skidkväll och en cliffhanger

I kväll var ungefär en vanlig kväll. Efter middagen styrde jag kärran mot Källan. Det hade resten av Leksands befolkning också gjort, det var trång på parkeringen. Ute i spåret sprids man ut och frånsett att det blir en del omåkningar stör inte trängseln... det är kul att många vill åka skidor! 15 km med nyslipade skidor, grymt fäste och okej glid. Fast jag föredrar när det är tvärtom, jag gillar att kunna stå på ordentligt i stakåkningen... Nu har jag åkt drygt 60 mil denna säsong. Det känns som jag är "i fas" och har en chans att komma upp till 80 mil om jag får vara frisk.

Men allt handlar ju inte om antal mil, utan vad de där milen innehållit. Mer kvalitet skulle jag behöva i skidåkningen. Jag tycker det är läskigt med träningar, och tävlingar. Samtidigt har jag lovat mig själv att inte låta bli att göra saker jag vill av rädsla för att "vara dålig". Fuck Jante, typ.

Därför har jag anmält mig till en träningsdag i Falun i morgon. Med minst sagt meriterade tränare... mer om det kan du läsa här på bloggen i morgon kväll! 

Att inte bli sjuk

Det är så konstigt, men ingenstans i alla "såhär undviker du att bli sjuk"-tips så nämner man korv och spaghetti?

Det verkar helt enkelt vara annat krubb vi får satsa på. 

Till middag idag: Ugnsstekt lax, paprika, vitlök, lök, morötter, till det en kall yoghurtsås med honung och vitlök. Som måltidsdryck ingefärate. Till kvällsmat blir det fruktsallad.

Nu råkar det bara vara jag som är frisk och fortfarande kan arbeta förebyggande. Min JW hade nästan 40 gr feber nu på kvällen och får börja pencillinkur. Resten av familjen har magsjuka. Hur kan man undvika att bli smittad av den man både pussar, delar tandborstmugg, popcornskål och säng med? I natt sover vi olika sängar!

Jag vill såklart aldrig vara sjuk, men just nu känner jag mig nästan panikslagen inför att bli det. Träningsdagar, arbetsdagar, 2.5 vecka till Tjejvasan, 3.5 vecka till Vasaloppet, det är så mycket som står på spel...

Vinterkärlek

Väldigt kallt och väldigt vackert. En kort skidtur i -18 grader. En promenad. Styrkeövningar på stuggolvet. Kaffe och koksbollar. Potatisgratäng lagad med kärlek och vispgrädde. Vinterstudion och Melodifestivalen. Det var väl ungefär allt.

Hemma här och hemma där

Hemkommen från en helg hemma i Kinnvallsjösätra. Tursam jag är att ha flera platser som känns som hemma. Dock är få ställen där jag känner samma lyckokänsla och inre frid som där. Jag har vackra bilder och berättelser att berätta, men just nu är det tiden som inte finns. Och bloggen får inte bli ytterligare ett stressmoment. Ha en underbar måndag - sätt standard för veckan!

Lunchlöpning till Långbryggan

Idag var en bra dag för lunchlöpning! Egentligen är alla dagar bra dagar för lunchlöpning, du tankar ljus och energi även om det är mulet... Men om lunchlöpning en mulen dag är som ärtsoppa är lunchlöpning en solig dag mer som pannkaka med vispgrädde och blåbärssylt!

Den glammiga skidåkningen

Imorse längtade jag inte alls särskilt mycket efter att åka iväg till skidspåret. Det verkade så skönt att få gå hemma i tofflor hela dagen... Men, do what you gotta do, tänkte jag, och åkte iväg. Såklart ångrade jag mig inte. Skidspåren var fantastiskt fina och hårda. Jag var trött och stel men tuggade på kilometer efter kilometer. Efter cirka 16 km tog jag fikapaus. Inte så glammigt att dricka kaffe och äta ostmackor ensam i en kall bil, men åh så gott det var! Men ute i skidspåret igen kände jag att det inte var så lyckat med allt kaffe. Min mage ville ha en toalett. Och toaletter finns inte, bara skog och snö, mera skog, mera snö. Glamouröst? Nej. Ställde kameran på biltaket och satte på självutlösaren... ingen pressfotograf i sikte tyvärr!

Men trots snor, kalla tår, ryggont, toalettbrist, brist på fotografer och uppmärksamhet och dessutom skavsår så blev det ett riktigt bra pass. Jag har ett skönt gung i skidåkningen nu, långpass (37 km) i lördags, tempopass i 15 km/h i måndags, och långpass idag igen.

32 km, 14.23 km/h (4.13 min/km), 2:15 h, medelpuls 147, max 166.

Att medelpulsen var relativt låg kändes även under åkningen, det känns lätt att åka långa pass i det här tempot just nu. Nu var spåren lättåkta, och det är alltid mer slitigt med snö som motarbetar dig och dåliga spår utan konturer.

Efter en fartfylld onsdag njuter jag nu av soffhäng och försöka äta ikapp all förlorad energi!

Underbara januari - tack och hej!

Jag gillar november, och jag gillar januari. Det är månader som det inte händer alltför mycket. Bankkontot är tömt. Det är långa månader, med många vardagar och helger. Då får man lugn och ro att ha en vardag. Det handlar ju om att gilla både sina vardagar, och sina helger!

Jag gillar att äta frukost tidigt, läsa tidningen och tända ett ljus. Dricka mitt förmiddagskaffe och äta ostsmörgåsar. Äta middag, valla skidorna, sticka iväg till skidspåret. En bunke popcorn eller en smoothie lockar efter träningspassen, en stund i soffan med ljuslyktorna brinnande. Så ser många dagar ut, sova, arbeta, äta, träna... På helgerna och onsdagarna hinner jag med långpass, umgås ännu mera med dem jag älskar, fika mera.

Januari, fy sjutton vilken bra månad! Och februari kommer bli minst lika bra, ännu mera dagsljus, ännu mera vinter, ännu mera vardag och helg.

Finn ett fel

Någon som ser en kort tjej med rosa tröja bakom alla långa killar? (Bilden blir större om du klickar på den)

(Som en parentes, tjejer är fortfarande i minoritet som deltagare på långlopp... men vi kommer starkt! En fördel är att du får flera hejarop...)

Bästa söndagssysselsättningen

Bästa grejen att göra en solig söndag - grilla korv och leka i snön!

Det går bra nu

Nystädat hem, tulpaner, Kristian Matsson, The Tallest man on earth, från Leksand medverkar i På Spåret (vi gick gymnasiet samtidigt), Skavlan, te och godis. En fin fredagkväll, helt enkelt.

Och tänk att en enda natt borta ändå gör att man uppskattar sitt hemma så mycket mer!

Min tråkigaste träning någonsin

Jag är hemkommen från en tjänsteresa söderut. Träningskläderna var medpackade, hotellet hade ju gym! Eftersom jag inte hade något annat att göra igår kväll såg jag fram emot ett långt pass...

Men, det var min tråkigaste träning någonsin. Gymmet var litet, trångt och fult. Tre löpband, två cyklar, några multimaskiner och ett hantelställ. När man sprang tittade man rakt ut i svarta fönster. Ingen musik. Jag fick dela upp löpningen i 2 + 3 + 3 km för att inte smälla av. Varvade med styrkeöveningar för hela kroppen. Visst, det blev ett både långt och svettigt pass till slut men...

...frisk luft är mitt fix. Efter två dagar utan frisk luft känner jag mig helt svältfödd och ser fram emot en helg med många timmar på skidor och mycket frisk luft i mina lungor!

Att leva nu och här

Ett par gånger under mitt hittills 1.5 år som 80 % arbetande har jag mötts av skepsis. NU? Nu när du är ung och kan samla ihop till en bra föräldrapenning/sjukpenning/pension. Från början sökte jag en tjänst som inte var mer än 80 %. Så småningom fick jag erbjudande om att börja arbeta heltid, men valde att tacka nej till det... Det gick fort att vänja sig vid en extra dag ledigt i veckan!

De allra flesta verkar dock tycka att det är en underbar lyx jag har Min alldeles egen onsdag då jag kan göra precis vad jag vill. Jag har full förståelse och respekt för att man av ekonomiska, praktiska eller arbetsmarknadsrelaterade orsaker inte har möjlighet till detta. Men om du har möjlighet... våga prova!

Visst har det frestat på ekonomin. En av oss studerar och jag arbetar inte heltid. Men JW har alltid stöttat min vilja till detta. Antagligen för att han ser vad dessa dagar gör med mig.

Jag tror aldrig att jag kommer att ångra dessa dagar. Jag tror inte jag kommer sitta som pensionär och ångra att jag gav mig själv det här nu. Jag hoppas inte det. Vad vet vi egentligen? Jag vet inte hur gammal jag blir, om jag får vara frisk genom livet. Just nu kan jag njuta av dessa dagar, fylla dem av kärlek och liv. Just nu lever jag och då vill jag leva fullt ut. Ett människoliv är inte långt och för mig är inte att arbeta heltid det viktigaste som finns. Oavsett om jag börjar jobba heltid igen kommer jag alltid bära med mig dessa dagar.

När jag satt och tittade igenom bilder från onsdagar det sista halvåret känner jag en ännu större glädje och tacksamhet. Alla dessa stunder som berikat mitt liv, mina veckor. Allt dagsljus jag fått, alla stunder tillsammans med min föräldralediga syster, vänner, långpass som sprungits och skidats, all god mat jag orkat laga... Jag tror jag ska bli ambassadör för 80 % arbete!
ONSDAG den 11 januari.
ONSDAG den 7 december.
ONSDAG den 30 november.
ONSDAG den 9 november.
ONSDAG den 12 oktober.

ONSDAG den 21 september.
ONSDAG den 7 september.
ONSDAG den 31 augusti.

Ytterligare en bra sak med att jobba 80 %

På onsdagar hinner jag lusläsa Hemköps annonsblad och kan sedan dammsuga hela affären på bra erbjudanden. Den här veckan t.ex: Mozzarella 5 kr, två pkt frysta bär 20 kr, två naturell yoghurt 25 kr...

Idag äter vi en god pastasallad med avocado och annat gott och tzatziki till middag. I kväll blir det smoothie och popcorn. Jag älskar mat och för tillfället är jag hungrig hela tiden! Det måste bero på all skidåkning... (för jag är ju inte hungrig jämt annars, liksom)

Siffror från Intersportloppet

Snitthastighet: 14.23 km/h (4.13 min/km)
Maxhastighet: 39.2 km/h
Medelpuls: 158
Maxpuls: 174
Seeding: Seedad till led 6, Vasaloppet

Fick besked idag om att min tid räcker för led 6 i Vasaloppet! Äntligen hade jag sekunderna på min sida.

Lite snyggare, lite fattigare

Idag gjorde jag något nästan lika avskräckande som Intersportloppet. Shoppning. I Kupolen. Dalarnas shopping-mecka. När vi åkte hem hade jag köpt både skor, kavaj, tröja och parfym! Inte ett enda träningsplagg. Nu är jag lite snyggare, lite fattigare.

Intersportloppet 44 km

Oxberg klockan 09:30. -15 grader och snöfall! 1.5 h till start och mina fötter domnade bort alltmer. Prövade skidorna som kändes okej trots nysnön, men fick snabbt byta tillbaka till kängor eftersom mina pjäxor är iskalla och värdelösa. En man frågade om jag var Friskisledare med tanke på min fantastifulla uppvärmning. Strax innan start fick jag med stelfrusna fingrar byta tillbaka till pjäxorna. Det kändes rätt eländigt och ensamt. Varför, varför kom jag på den här dumma idéen?

Oxberg klockan 11:00.Starten gick för tävlingsled (som jag av någon outgrundlig anledning anmält mig till). Alla var i vanligt ordning helt hysteriska, halvt slagsmål, stavar som bröts, folk som ramlade. Herregud, ni har 44 km på er, ta det lugnt!

Första 14 km av loppet går runt Oxbergssjön och Vasslan, där har jag inte åkt förut. Det var mer kuperat än de sista 30 km av Vasaloppsspåret. Jag kände mig lätt och stark och en blick på Garmin bekräftade att det gick i tänkt tempo.

Däremot oroade mina fötter mig... jag hade ingen känsel i högerfotens tår. Efter ett tag började det bulta och värka i tårna, det kändes som att tårna svullnade upp till bollar. Jag såg framför mig hur tårna var blåsvarta och skulle behöva amputeras! Jag försökte röra tårna men kände dem inte och det var otäckt.

Jag längtade till Hökberg där pappa skulle stå. Blir lätt gråtmild under långlopp... pappa, pappa! Blev så glad när jag såg honom efter 25 km åkning och kunde berätta att skidorna gick bra och att jag kände mig stark. Dessutom - efter Hökberg väntar ju mer lättåkt terräng! Fram med stakåkningen och ös!

Det märktes dock att det var sträng kyla, för spåren var rätt kärva och man fick slita mycket. Stor skillnad mot Vasaloppsveckan 2011 när spåren var glatta och tacksamma att stakåka i. Jag hittade bra ryggar som jag hängde på, men efter ett tag tröttnade jag på det och åkte om. Större delen av loppet åkte jag helt ensam.

Slängde en blick på klockan vid 30 km - 2.10 h. Började dock bli ganska trött och det kändes lång kvar, 14 km till! Stakade nästan uteslutande och det började kännas i överkroppen att jag inte stakat så långa pass tidigare. Från Eldris var natursnön blandad med konstnö (en förberedande åtgärd inför Vasaloppsveckan eftersom konstsnö klarar blidväder bättre). Konstsnön var gulaktig, isig och annorlunda att åka på.

Vid Eldris slukade jag sportdryck och vatten och frågade ynkligt hur långt är det kvar? 8 km, och det är lättåkt, så fortsätt staka på! Svarade funktionären och det kändes stärkande. 8 km, det är ju inte mycket! Tyckte ändå att det dröjde länge innan 5 km-kvar skylten dök upp. Åkte om en kille som sedan naglade sig fast vid min rygg. Kändes skönt när jag till slut skakat av mig honom, att jag ändå var piggare! Pappa lyckades se mig på tre ställen, det var så roligt och peppande! Fick även några hejarop från andra. Jag älskar att få hejarop, det lyfter!

Åkte om en annan kille och försökte vara uppmuntrande Nu är det inte långt kvar! ropade jag. Nej och det är tur det... svarade han. Vid 3 km-skylten slängde jag en blick på klockan och insåg att om jag inte tappade alltför mycket tid kunde jag gå in på under 3:10. Kom igen nu Jonna!!! sa jag till mig själv. Nu ger jag mig inte! Det är löjligt lite kvar! Hoppas ingen hörde mig.

1 km kvar! Jag var så trött, istället för svettig och het kände jag mig isande kall. Kroppen ber att få vila, att få stanna men nej kroppen, det får du inte! Nu ska jag bli riktigt trött. Jag klarar det! Jag får vila sen. 1 km, det är ju bara någon minuts plåga till.

Åkte om flera killar sista kilometern och det är alltid stärkande. Stakade som en galning in på upploppet och ville tjäna alla sekunder som gick. Stannade klockan på 3:05 och trots att jag var helt slut så kände jag mig genast glad, glad, glad! Jag skulle varit nöjd med "allt" under 3:30, det här var bättre än jag vågat tro! Vilken träning, både mentalt och fysiskt.

Tyvärr fick man ingen medalj, jag vill ha medalj. Pappa kramade om mig och berömde. Jag bytte om till torrt och körde hem till Leksand igen. Nu har jag duschat och ätit, ska kanske unna min duktiga kropp en lång stretch också! Känns skönt att detta lopp är över, får se om det även leder till att jag får flytta fram i Vasaloppet. Nu ska jag fortsätta träna på!

Jag är en tuffing - åker Intersportloppet i morgon!

Tidigt i morgon tar jag bilen till Mora och kliver där på en buss som ska ta mig till Oxberg, och starten för Intersportloppet!

44 km åkning väntar innan jag är tillbaka och förhoppningsvis går i mål i Moraparken, och tar bilen hem igen.

Det blir en utmaning att genomföra hela dagen i egen regi, men jag hoppas på att känna mig ordentligt nöjd och trött i morgon kväll! Bryta får jag inte göra, för man får ingen skjuts tillbaka till målgången där min bil står...

(Nåja, pappa kommer att komma och kolla, så bryter jag staven kanske han kan köra mig...)

Förresten pappa, kolla in mössan ovan! Det är den du ska hålla koll efter i morgon! Den här bilden lade Intersportloppet upp på sin hemsida idag! Det ser ju lovande ut får man säga!