Och en fika på det

Rubriken är namnet på min lillasysters fyndiga, finurliga och snygga blogg! Hon är duktig hon. Det är en tisdag, den sista dagen på en lång månad, mars. Och Honey och jag åt vardagsmiddag ihop, tog en promenad i vårljusa kvällen, och en fika på det! Te och kärleksmums. Så bra kan man ha det om man vill och det vill man ju!

On the road

I like, köra bil lagom fort, i en bil som inte låter ledsen så fort du passerar 89 km/h, som är rolig att accelerera med, på bara vägar, skruva upp musiken högt, på vägen mellan Leksand och Borlänge. Enda gången jag sjunger. Eller packa bilen full av sängkläder, godis och skidkläder, sätta på en gammal Sahara-skiva på max, på med pilotbrillorna och åka upp mot Kinnvallsjösätra. Finns många känslor av frihet, det är en av dem.

Roadtrips, korta som långa... Norra Sverige/Norge, Nordkap, Sydsverige, Danmark, Sydeuropa, USA, har en viss lockelse, kanske någon gång?

Åka flyg och tåg fungerar ju också. Kanske är det förflyttningen och resan som är frihetskänslan, inte trampa på gasen.

Och det blev måndag morgon

En av uppgifterna till kursen var en extrem närbild, hon tog ett kort på mitt skratt, min mun. Imorse tog jag en annan extrem närbild, på kuddränderna. Vem behöver häftiga ärr och krigsskador, när man kan ha kuddränder som en trendig accessoar, det känns så dagens look, lite som Blondinbella, Ebba eller Sofi liksom.

På Käringbergets topp

Igår besteg jag och Fridah Käringberget för hon skulle ta porträttbilder av mig till en fotokurs... Varför Jonna inte är en bra modell...

1.Tar mig själv på för stort allvar och frågar fotografen vad jag ska ha på mig/hur jag ska se ut, var på fotografen meddelar att bilderna ej skall visas i Cosmopolitan utan för hennes medialärare.

2.Skiter totalt i vad jag har på mig, hur jag ser ut och har ett par pyjamasliknande grå byxor på mig. Eftersom jag trodde det var bara ansiktskort.

3.Kan inte låta bli att skratta på varenda kort var på fotografen ber mig att försöka se åtminstone lite allvarlig ut på i alla fall ett kort.

Det var en fin stund i alla fall tyckte vi.

Agadir baby, Agadir!

Om tio (10) dagar, på Skärtorsdagen av alla dagar, dissar jag och Slansie Baby påskäggen och sätter oss på ett flygplan till Marocko och Agadir! Även om jag och baby inte ska bo i ett tält i öknen, som på bilden, utan på hotell och sitta på balkongen och dricka vin och äta nötter, så tänker jag mig Marocko ungefär lite sådär kryddigt och spännande och sandigt...

Sommartid och söndagsspring

I natt, eller imorse, blev det sommartid igen. Och så förlorade vi alla en timme och vann ljusare kvällar. Nu borde den sista snön ha fallit, och vägarna är bara och det skramlar av grus under bilen och finns det något som gör en gladare än det? Det är liksom ljudet av vår!

Och jag och Honey snörade på oss löparskorna och begav oss ut för veckans långpass. Styrde kosan ut mot Lima, Lycka, Tibble, Strandpromenaden... det var moln under fötterna och frisk luft i lungorna, det var löparglädje och vårkänsla och ett bra E-tempo och leriga sugande vägar. Duktiga Honey med det vackra löpsteget vek av vid Japanska Parken och jag fortsatte vidare mot Orsandbaden. Frånsett någon kilometer med håll i sidan så var det bara så jäkla underbart... det blev närmre 16 km, den lilla törn som jag och springningen hade i vår kärleksaffär känns just nu glömd och förlåten, so far. Men jag ska ta det lugnt och som någon klok sa vara noga med återhämtningen emellan löppassen, så att jag och löpningen kan fortsätta älska varandra hela våren lång och all tid efter det.

börja slåss

Alltså. Hur begåvad är inte denna tjej? Hon kan beskriva livet sitt och känslostormarna som ingen annan, Det är ett mobilbatteri som laddar ur mitt i världens viktigaste samtal, det är snö innanför tröjan, det är att svimma första veckan på sommarjobbet, det är en konsert med Takida, det är att kräkas när man är bortbjuden på middag, det är schampo i ögonen, det är Laila Bagge i söndagsbilagan, det är ett tvåsiffrigt belopp på kontoutdraget, det är att skära sig på papper och det är beslutsångest för om det är i magen eller i hjärtat som det gör mest ont. (...) Jag ler och gråter samtidigt och försöker tänka på att jag ju i vilket fall som helst faktiskt har hittat någon som gillar både Håkan Hellström, Vänner, Jens Lekman, Ronnie Sandahl och mig. (klippt ur hennes krönika i Dalarnas Tidningar/Falukuriren igår lördag 090328)

Hon är min nyfunna vän och pärla och hon kan gå precis så långt som hon själv vill. Som vår gamla Skugge sagt vid något tillfälle, de kan börja slåss om henne nu.

Klockan sju

Lördag morgon klockan sju. Alla flaskor är pantade förutom en liten, liten påse som gömde sig under snön. Så vad gör man när man vaknar före sju lördag morgon? Ja, baka bröd funkar ju alltid...

Och det blev fredag kväll

Och det är fredag kväll och klockan är 21:18. Och i Leksand snöar det, igen. Det är snart april och det är ljust när jag vaknar oavsett tid, och det är ljust när jag går ifrån träningen om kvällarna. Och en fredagskväll för mig i slutet på mars våren tjugohundranio ser ut ungefär som så. Det är en enorm känsla av befrielse när klockan slår halv fem och jag lämnar K-huset och hela huvudet skriker helg! Och jag cyklar till kära Leksandshallen. Och jag tränar överkropp i en timme och springer tempointervall fem snabba kilometer. Efter det kör jag bil, skjutsar hem mamma.

Bästa snabbmaten och en öl efter det, fullkornstortillas med avocado- och kesoröra. Drunknar i soffan efter en vecka som mest varit tung, med datorn i knäet, fjärilar i magen, hjärta som rocknrollar. Och en stor kaffe och choklad. Det finns fredagskvällar som är miljoner gånger bättre, med häng i gäng och pussar och många saker... men man kan också ha det så mycket sämre än så och jag är glad. Vad ska du göra i helgen?

En bit kvar

Nytt rekord på Fartfylld! 14 kommentarer so far på ett och samma inlägg. Visserligen en liten, liten bit kvar till Blondinbellas hundratals kommentarer, men ändå! Jag tycker att texten i inlägget som fick så många kommentarer var ganska ambitiös och cute, men det var bilden och inte texten som intresserade er mest! Gustaf spanade in det hela live igår och sa Jonna har fåglar på ryggen!!! Sen ville han helst slå med på dem med en liten, grön plastkratta, alternativt trycka och peta lite. Det ville inte jag.

ett hjärta som rocknrollar och ben som vill springa

Är det något som jag verkligen verkligen inte fixar så är det stora doser av pessimism och negativa attityder. Imorse när det tog överhanden, så gjorde jag sådär som man verkligen inte borde göra, men blir så galet frustrerad att jag till slut avbröt någon mitt i en mening med Vet ni, igår gjorde jag världens godaste indiska gryta! Vill nu höra hur jag gjorde? Var på vissa kanske blev irriterade och andra glada över ämnesbytet.

Idag längtar jag tills jag får äta pannkakor i Rutebo och träna gånger två. Det har varit i det närmsta tortyr att få höra om 70 minuters spinning och sett alla löpare studsa förbi när jag själv promenerat. Nu jäklar.

andetag

Och jag tappar andan, blir andlös, efter honom. Som får det att kännas som om jag skulle orka springa tusen mil och att ansiktet inte räcker för leendet, som fyller tillvaron av glädjepiller och pussar, som kan göra så att jag vaknar och ler en måndagsmorgon, och som gör att känslan i magen känns som varm kola. som gör att tid och rum försvinner och att jag står med allt jag känt och har pappersväggar, silkesväggar, allting.

Åsa

En av Åsas katter, bild från Facebook.

Åsa på mitt jobb är en riktig höjdare. Åsa gillar katter, hon har en sambo som heter Erik och hon bor i Rättvik. Åsa brukar komma in och klappa på mig ibland, jag gillar folk som klappar på en. Åsa säger att det är inte alla som inbjuder till att klappas på. Åsa är omtänksam och säger saker jag blir glad av, härom veckan sa hon ”vilken bra hållning du har”! (Det du mamma!) Idag sa hon ”hur blir man så positiv som du är, så levnadsglad liksom?” Fint sagt av en fin tjej, tack.

Kärlek, kaffe och fikabröd

Jag försöker gilla det faktum att jag ej får/kan träna på flera dagar pga halsont och tre svalor. Och ja, det är ganska skönt också, även om jag inte bara kan uppskatta vilan. Träningen är ju glädje och endorfiner ända ut i minsta cell, men det finns så mycket annat än träning och idrott i livet som spelar roll. Jag bakar kärleksmums och pratar med Fridah som sitter i mitt kök, jag ska uppvakta ett underbart födelsedagsbarn flera gånger och dagar om, jag ska på syjunta, jag ska träffa min bror och hans familj, jag ska helt enkelt ha ett helt underbart fokus på kärlek, kaffe och fikabröd!

Vallen i bilder II

1. Elin, the one på att elda och även grilla korv.

2. Spela lite spel hör väl till...

3. Mera mys på bron, flicks som vägrade bli fotograferade

4. Dagens look 1, Kicks Jägersjal

5. Dagens look 2, gråa långkalsonger med sot på

6. Förlåt pappa men jag hade så jäkla ont i halsen, var bara tvungen att dricka whisky...

Vallen i bilder

1. Elda, elda, elda!

2. Underbart stor skål med godis.

3. Liten paus i längdskidturen

4. Kokkaffe och bullar ute på bron, ingen sol men sköna plusgrader.

5. Rita hjärtan i snön...

6. Hanna med en apelsin!

Upp till blåbärsskogen och smultronstället

Våra stugor under hösten, underbart alla årstider!

Ge mig sol, plaskande snö, en vägg att sitta mot, korv att grilla, en öl, kokkaffe att dricka. fikabröd att äta, fem härliga flickor att krama, i need it badly och jag får det nu i helgen!

Tävling i bloggen!

Ett ganska vanligt fenomen i bloggar är diverse tävlingar och utlottningar av prylar. Det handlar väl om superbloggare som får massa saker för att företagen vill att de ska skriva om deras produkter... När jag började prenumera på Fitness (som inte är så extremt som det låter utan en rätt schysst träningstidning) så skulle man få en pulsklocka. Det fick jag inte. Jag fick istället två stycken stabila sportbagar (riktigt fina faktiskt) Om du är i behov av en ny sportbag, skriv en motivering till varför du ska få den! Om ingen skriver ger jag den till mamma, eller något...

Bad bad bad

Kiruna-Lena kommer till kontoret på morgonen, upptäcker att datasystemet as usual ej fungerar. Det kan hända de måste lägga om hela programmet säger hon bedrövat. Fy fan vad härligt då kanske vi slipper jobba idag svarade jag. Bad Jonna, bad bad bad.

Update 15:02. Min fina mamma är på utb. i K-huset och jag fick därför kramas och eftermiddagsfika med henne idag. När vi sagt hejdå och jag anslöt till mina kollegor sa Kiruna-Lena Ja så det där var din lilla mamma? Jonna: Lilla mamma? Lena: Ja inte var hon ju stor inte... Jonna: Nähä, ok, säg det till henne istället så blir hon kanske glad Lena: Vaddå har hon anorexi?

Fler kollegiala kommentarer idag, Anna-Lena sa För att vara på dåligt humör så är du ändå på bra humör! Det måste ju tas som smickrande, ändå.

Ta en kaka till!

Idag fyllde världens bästa och tuffaste farmor 92 år och det var kaffekalas, hon hade gjort det "enkelt" med bara tio sorters bullar, muffins och kakor (och inte en tre rätters....)

Och idag var jag inte särskilt sugen på att lyssna på varken Laleh eller Frida Hyvönen, the Strokes eller Miss Universum. Istället satte jag på en från festligheterna kvarglömd skiva, så nu har det blivit Kärlekens hus, Man ska ha husvagn, En gammal amazon och inte att förglömma...
Vi spelade på grammofonen där och titta snett upp på varann
Wienerbröna, mazarinerna och sockerkakorna försvann
i fyra små feta killar som skrek
Dagny, kom hit och spill
Dagny, fem droppar till
Hör hur mitt hjärta sjunger trall dill dill

I sol, slask och plask

Alltså, hur jäkla härligt är det inte då? Klockan 16.25 slog jag upp dörren, solen strålade, snön droppade, vägen full av vattenpussar. Jag kände hur det verkligen hoppade under skorna, studsade! Det var slask och plask och blöta strumpor, fötter som blev ännu mer såriga, men det var löpning to die for! Det var moln under fötterna, det var styrka och kraft och mer än något annat, det var fart i bena! Hur länge sen var det inte sen jag fick springa ett medeldistanspass (8.5) på dryga 40 min, dvs 4.47-tempo? Det var länge sen! Som en bloggläsare skrev en gång Man behöver alltså inga lyckopiller eller droger. Räcker med skidåkning och kärlek? Tänk att livet kan vara så enkelt! Ja för mig räcker det långt i alla fall!

Det är!

Att åka ut till Leksboda och hänga där en kväll, bo där en natt, det är så mycket. Det är städa kontoret med muskler skakande av mjölksyra efter pb, försöka bemästra dammsugaren och moppen. Det är sitta och prata med Slans när hon duschar, uppflugen på tvättmaskinen. Det är kvällsfika och försöka äta så många smörgåsar man bara kan för att det är så mycket godare där än hemma. Det är kvällskissa med Alva, det är politiskt inkorrekta diskussionen i grovis med pappa, ”ja du vet hon… som är ihop med han…” ”jaha hon som…” ”ja… hon klär ju sig faktiskt som… ett luder…” var på pappa svarar ”ja… ett x luder” och Elina bryter ihop och mamma ser bestört ut. Och det är knacka god natt till Elina genom väggen och somna i sitt flickrum, få en matlåda medskickad till jobbet och vara lycklig för man har världens bästa familj som får en att orka allt.

I en annan division

Bild på Leksboda av lillasyster

Jag älskar årstider, det är inte det. Hösten, löven, vintern, snön, skidorna, våren, plasket, slasket... men let's face it, de spelar inte i samma division som sommaren. Niu har mer än halva mars gått, nu är det satan i gatan snart sommar igen... och innan det vår, vår, vår! Vad är det som är så fantastiskt med vår och sommar? Det är väl hela alltihopa, från balkonghäng och barfota till öl och hamburgare och långa ljusa kvällar och nätter och klänningar och solbränna och bada i en sjö och springa klockan 22.00 en kväll och svalor i skyn och dricka en drink på en veranda och vända på dygnet och...

Min alcogel och jag

Jag har en vän i min handväska som heter Dax Återfettande handdesinfektion. Vi går aldrig särskilt långt ifrån varandra, och jag inbillar mig att han hjälper mig att hålla magsjukor och förkylningar borta. Tvål och vatten känns liksom inte riktigt enough, sprit är mer riktiga grejor i kriget mot sjukdomar och basilusker! Min kollega Marie har berättat att hemma hos henne på toaletten har de en hel pumpflaska med alcogel, jag är lite avundsjuk.

6:27

Lördag morgon 7.15

Morgonstund har guld i mund! Eller något. Det var inte precis så jag slog volter av glädje när jag vaknade 6:27, bara två h före klockan skulle ringa... Och klarvaken! Vad går jag på? 7.15 stod jag utanför porten och väntade på syster för en rask morgonpromenad, det är hundägarna, småbarnsmammorna och Jonna som är vakna. Och som Malin skrev i sms när jag gnällde, Sju? Det är ju rena sovmorgonen. Jag har varit vaken sen fem. (...)

En, två, tre

En. Fredag idag och jag ska dricka minst en fredagsöl by myself i soffan.
Två. Nu är det två dagar kvar tills Siljansnäsarn har upptakt inför roddsäsongen.
Tre. Ambitionen är tre löppass per vecka men denna vecka blir det inte så.
Fyra. Klockan fyra kommer jag sitta och räkna minutrarna tills jag får cykla till gymmet.
Fem. Månaden med nummer fem längtar jag efter.
Sex. Idag är det precis sex veckor sen två tredjedelar av Bhumbibols Bedårande Bundsförvanter satt i min soffa och vi drack öl och åt marängswiss.
Sju. För sju år sedan gick jag andra året på gymnasiet.
Åtta. En vanlig dag äter jag åtta gånger.

Nio. Dag nio i nästa månad sitter jag och baby på planet till Marocko.

Dagen idag

Dagen idag var en dag jag fortsatte min bana att fatta bra beslut, beslut som är bra för mig. Jag blir ingen jägare, inte nu och inte någon gång. Jag älskar skogen och att vara där, men jag vill inte bli jägare och jag vill inte jaga och skjuta. Så när jag är nästan i mål gör jag en helomvändning och hoppar av allting. Fäller några tårar och känner mig ändå Så Enormt Befriad när jag väl fattat beslut. Det är ganska omtumlande att fatta beslut, som Hanna sa idag allt från buggkurs till löpartävlingar till knytkalas-bidrag till jägarskolan. Men bra.

trollhår och kuddränder

Mer välkammad.

De humörshöjande kommentarerna står som spön i backen på mitt jobb. Du ser ju helt förstörd ut, säger min chef när jag kliver in till henne, naiv i min förhoppning om att se pigg ut efter många timmars sömn. Fortsätter in på morgonmöte, Har du varit och simmat? Undrar Kiruna-Lena. Ja…jo… jag tänkte på ditt hår… det är så… ostyrigt? Någon som missat att det är såhär jag ser ut, varje dag?

Pannkakor och tonfisk

Innan syjuntan.

Min syster http://malinbh.blogspot.com/ bloggade om de amerikanska pannkakor hon gjort härom dagen. Pannkakor kan jag verkligen få cravings efter, med sylt och grädde, fy tusen vad gott. I kväll var jag så grintrött efter en lång dag med spinning+box som pricken över i:et, att jag nätt och jämt orkade fylla två fullkornstortilla med keso och tonfisk. Det var äckligt...

Imorse innan ett viktigt möte, min kollega Jonny står på mitt kontor och berättar om hur trött han är. "Jag skulle nog behöva lite amfetamin". En socialarbetares referensramar... Själv skulle jag nog föredra något nedåtverkande just nu så jag sover sött tills klockan ringer i morgon.

Satan i gatan!

Tisdag morgon 5.49, sms från Malin. Nu är det rena isgatan. Jag förbjuder dig att ta cykeln. Ser jag att du tar den blir jag arg. På allvar. Har du bråttom så ta hellre bilen! Puss. Jag vill såklart inte göra Malin arg, så för första gången av typ 150 isdagar denna vinter så GICK jag till jobbet. Vinkade hejdå till Malin och Odin genom fönstret. Malin smsade att hon berättat för Odin vilket föredöme jag är. En av 150 dagar och ändå ett föredöme, tack snälla Malin!

Onsdag morgon klockan 5.55. Åh vad roligt det ska bli att träna på löpband, jäklar i mig, så himla kul det här ska bli, toppenkul, vad pigg jag är... försöker intala mig. Tar cykeln till hallen, det tar för lång tid att gå. Förlåt Malin.

Men satan i gatan, det VAR kul! 6.10 ställde jag mig på bandet för 7 km "fuskintervall". Pigga ben och kul med tempolöpning några kilometer, det var flås, flow, svett och strömmande endorfiner hela vägen ut!
1,5 km uppjogg i cirka 6 min/km
2 km 4.45 min/km
2 km 4.22 min/km
1,5 km nerjogg i 5.30 min/km

Vilka tränar i gymmet klockan 6.00 på morgonen? Jag vet ju vilka som är i bassängen. I gymmet var det jag och ett gäng sjukt trevliga pensionärer som verkar hänga där varje onsdagsmorgon, "välkommen tillbaka!" sa de innan jag gick!