Kroppschock!

I mitt gamla träningsliv gick jag på mycket workout. Kronan av alla pass var måndagarnas powerbar (bodypump). I flera år gick jag varje måndagskväll på just detta pass och älskade varje minut. Men sedan blev jag gymråtta, och besöken på powerbaren försvann...

*

Idag bestämde jag mig för att våga mig på ett hederligt powerbar-pass! Det sägs ju att det är bra att chocka kroppen ibland... och chockad är jag nog för jag är nästan för trött i armarna för att skriva på tagentbordet nu. Powerbar är framför allt skivstångsträning, med väldigt många repetioner. Mjölksyran sprutade och svetten droppade. Det är verkligen ingen "tjejträning", de killar jag känt som gått på motsvarande träning har berättat om armar som spaghetti dagen efter... Hur kul som helst och det blir nog fler besök i höst!Bildkälla

Några ögonblick från en helg i oktober

Det har varit en bra helg! Marknad, fantastisk middag hos svärisar, styrketräning, lördagslunch på Siljan, storstädning och sortering hemma, jättekul 30-års fest där jag svängde om både en och tre gånger, löpning ett par gånger, söndagsmiddag för gudar. Ja, något i den stilen...

Mina foton från festen blev kassa. Men det var väldigt fina bordsdekorationer... och väldigt god bål, mat, tårta och en väldigt, väldigt fin jubilar, svåger Mats, som vi tycker om hemskt mycket. Müsli med valnötter och hasselnötter rostade jag idag.Det sägs att man inte ska springa dagen efter. Men om jag klistrar på ett sådant här hysteriskt leende kanske man inte tänker på hur gråsliten man är?Mat för gudar, pasta med trattkantareller från trakten, som vi fick igår!

Fartfylld fredagsfröken filosoferar följande...

Fredagssimning 6:00 - check! (och JW var med, vilken lycka, och nostalgiskt att återuppleva vårt simdejtande)
Fredagskjol - check!
Fredagsfläta - check!
Fredagsfrukost - check!
Fredagslunch - check! (Korv med bröd och kokosboll på Rättviks marknad)
Fredagslöpning - kommande.
Fredagsmys - hos svärisarna.

Det känns även rätt bra att jag har köpt tio par strumpor, tio munkar fyllda med hallonsylt - inte den otäcka amerikanska munkvarianten, tre limpor matbröd och två ljung på marknaden. Det måste varit länge sen jag shoppade så mycket! Rättviks marknad känns som ett kulturfenomen i Siljansbygden. Men jag njöt av att gå omkring i solen på min lunchtimme, känna doften av brända mandlar och munkar och minnas barndomens iver över att få gå på MARKNAN!

Huslängtan i ett litet nötskal

Okej systrar, jag ansluter mig. Hon är ju för himla mysig den där Underbara Clara. Vilket hus, vilket pyssel, vilken tjej! Min huslängtan just nu riskerar att sprängas ur det lilla hasselnötsskalet som den ryms inom...

Min syster och hennes sambo bygger sitt drömhus i en glänta i vår barndomsby, våra vänner flyttade igår in i sitt hus, ett hus med avundsvärt läge och en underbar trädgård med rönnar, äppelträd och växthus. Jag vrider mig av denna sorts längtan mellan varven. Men vår tid kommer.

Dessutom skriver Underbara Clara om saker jag faktiskt känner igen mig i. Jag är ingen äventyrlig människa. Jag gillar hemma mest. (...)Jag är otroligt hemmakär. Har alltid varit. (...)Jag har ett mycket litet behov av att se nya ställen. Knäppt men sant. Och kanske är det tråkigt och mesigt och lite töntigt. Men det är sån jag är. -Underbara Claras blogg den 27 september. Mina föräldrars hus i nyårsskrud. Även om det kommer dröja innan längtan besannas, så skulle jag just nu vara nöjd bara att få flytta till en viss lägenhet.

Med hjärtat kvar där

Nu kommer några fler bilder och några rader text. Jag kan liksom inte hålla mig.

Det var väldigt mycket vatten i skogen på sina ställen. Tur att vi hade stövlarna på varje steg vi tog. (Och som ni ser struntar vi fullständigt i stil när vi är i stugan. Det som är funktionellt är bra. Punkt.)Elda, elda, elda! Vi hade ingen elvärme alls i stugan och det var ändå minus varje natt... men inne var det så varmt och mysigt. Det sprakade kontant i vedspisen.
Grannhuset. Vackert med sin lilla glasverandra. Tyvärr inte lika välbesökt som vårt hus, det här står oftast tomt.
Finnmastäkta, vår reservstuga!
Vår "Gäststuga".
Och så "Storstugan"...

Ett av våra "caféer"! Ett bord som någon ställt, mitt i väglöst land, bland myrar, tjärnar, fjälljung, gula björkar och gröna granar. Här fikade vi såklart på en av alla skogsvandringar.
Bron över Fejmån! På vintern åker vi skidor och skoter över denna bro åtskilliga gånger. Nu stod vattnet väldigt högt i Fejmån, flöt fram svart och lugnt.
Jag tycker man ser i mina ögon hur otroligt bra jag mår i Vallen, av det här sekundlösa livet.

Och slutligen, ett till par bilder från Dammtjärn. Det är en plats som för mig är fullständigt magisk. När jag inte varit där på länge blir jag nästan rörd av att komma dit. Alla gånger jag gått dit genom skogen, med mamma, syskonen, Jonatan. Ensam. Det finns något där som inte kan eller ska beskrivas.

Ibland behövs inga ord

Idag sprang jag till lanthandeln...

som ligger 16 km från fäboden. 16 km med bara skog, tjärnar och små vattenspeglar på sidan av vägen. En stuga eller ett hus var femte kilometer. Träd som lyser i brinnande orange och gul. Det var 16 ganska långa kilometer, lufsade på i 5.26-tempo. Sedan kom JW ikapp i bilen, vi handlade mat och kvällstidningar och åkte hem till stugan igen.

Här ser dagarna ganska likadana ut och det är precis så jag vill ha det.

Vallentrollen ger en kort rapport

Trollen på Vallen, Vallentrollen, fick se denna fina lapp när vi kom upp i fredags. Då spöregnade det och var 2 gr ute, 11 gr inomhus. Nu är det varmt både inne och ute, vedspisen sprakar och vi njuter av livet! Några mer foton kommer inte just nu, det tar hundra år, mobilnätet här är inte det mest snabba.

Mot det bästa livet

Den här veckan har varit rörig och hektisk, både på jobbet och hemma. Jag gillar inte en inre stress på tiotusen! Och en hel, lång fredag ligger framför oss innan vi får åka uppåt... Men då väntar fyra nätter på det bästa stället på jorden!En annan höstvistelse i Vallen, för flera år sen. Jag, Doris och Alva. Upp mot kokkaffe och fikabröd...

Storseans i grannkommunen

Per, vad säger du? Är det inte dags nu att lägga skepticismen bakom oss, låsa upp portarna till sinnenas låsta rum och sväva ut i rymden inom ramarna av en storseans? Under ledning av ett erfaret medium.

Eller kanske inte. Eller kanske om jag får en miljon.

Tisdagsfredag

Mina tisdagar har tenderat att bli fullproppade och stressiga. Då är det ganska skönt att åka hem och ha minifredag och veta att man är ledig dagen efter! Ingen klocka som ringer strax efter sex, ingen snabbfrukost, ingen matlåda, ingenting...

Tårtkalas och tv-kväll känns ganska bra just nu.

Gustafs födelsedag idag!

En vinterpromenad i december 2007, Gustaf 15 månader.

Familjens förstfödda barnbarn, min brorson, fyller 4 år idag! Rackarungen, dinosaurieexperten, sötnosen bjöd in på födelsedagskalas. När vi kom stod han på bron och väntade och hoppade, så glad och lycklig över sin födelsedag. Jag blev rörd bara av att se honom. Han är en så stor kille nu. Gustaf var en så duktig värd som sprang omkring och sa "nu är det fika! nu är det fika!" och blev glad för alla presenter - drakar, mammutar, dinosaurier, Bajsboken, ett äppelträd. Det enda som inte var så kul var ett par mjukisbyxor. Men det är tufft att alltid vara den största killen och inte få vara liten längre, mot slutet låg han i sin mammas famn och halvsov.

Älskar dig Gustaf!

Ändå ganska liten fortfarande... Gustaf i augusti 2010. Idag glömde jag kameran...

En kväll med falukorv och snabbdistans

Jag och JW är på gång mot Vasaloppet! Förra veckan gjorde vi ett fint träningsschema som vi faktiskt höll hela veckan ut. Jag avverkade både spinning, simning, styrketräning och löpning, totalt åtta pass. Det är riktigt kul att träna tillsammans med någon och peppa varandra.

Idag sa JW att 7 km snabbdistans stod på schemat. Jag var nervös hela dagen. Inte min grej längre med snabbdistanser. Gick på toaletten tio gånger innan vi gav oss iväg. Det var skymmande runt Limsjön, mot slutet nästan svart. Mörka, mjuka skogsstigar. Våta barr och löv. Vi kände oss starka i kroppen hela vägen runt, bra flow i bena. Jag sprang i 5.00 min/km, så inget supertempo. Men och andra sidan var det långt ifrån maximal ansträngning också. Vi är på rätt väg, så känns det.

Det som finns i hjärtat idag

Det är lätt att hålla sig för skratt idag. SDs intrång i riksdagen gör mig oroad, bekymrad och besviken på de trångsynta och rädda människor som röstat fram dessa främlingsfientliga. Det parlamentariska läget gör inte saken mindre oroande.

Veckan som kommer då? På fredag åker vi till smultronstället, paradiset, mitt andra hem. Det känns som en skatt i hjärtat, en lyckosten att krama i handen.

Att inte träna förkyld

Sofie skriver idag om det viktiga ämnet att aldrig träna sjuk, och vad det kan leda till! Jag är glad att en bloggare med många läsare tar upp ämnet eftersom det är så viktigt. Och många, inkl. jag själv, behöver påminnas om det! Det är lätt att börja deala med sig själv och sina principer, nämligen.

Ett litet exempel. Under gårdagens löpning, som var några kilometer längre än Tjejmilens 10 km, hade jag samma kilometertempo som under Tjejmilen. Men i stort sett mer än 20 slag mindre i puls, ett feel good-pass i något slags medeltempo. Det säger något om hur hårt mitt hjärta fick arbeta när jag valde att starta sjuk.

Nej, bättre då att jobba förkylningsförebyggande. Det är min nya giv. Typ.

Det som var bra...

Jag försöker tänka på det fina som varit denna söndag, istället för på valresultatet som än så länge ser allt annat än ljust ut. Vi lagade kryddig, vegetarisk söndagsmiddag och åt med goda vänner och gudsonen!
Kaffe och smörgås i vårt favoritfågeltorn hann vi också med.

Familjen Vasalopp

Nu är det bokat, bestämt och klart!

Mamma åker Tjejvasan.

Pappa åker Kortvasan.

Svåger Per åker Kortvasan.

Sambo JW åker Kortvasan OCH Vasaloppet.

Jag åker Tjejvasan OCH Vasaloppet.

Vilken Vasaloppsvecka det kommer bli! Vi kommer att få åka skytteltrafik fram och tillbaka till Sälen, Oxberg och Mora, vara supportrar åt varandra och framför allt - dela en försäsong tillsammans. I vinter är det alltså bara skidåkning som gäller i familjen!

De som återstår att övertala, Andreas och Mats - Kortvasan? Elina och Fia - Tjejvasan? Malin är vid den tidpunkten relativt nyförlöst så hon kan få dispans 2011.

Mamma vid Vålbrändan, februari 2010. Gode gud, ge oss en likadan vinter nu!

Dagens inköp från Bondens marknad

Jag är rik! Tjockbulla, trädgårdstomater i blandade färger, lingon, trumpetsvamp, mjuk pepparkaka och kanelbullar. I kväll ska vi prova en härlig svamppasta till middag! Nu blir det lördagslöpning...

Superfredag!

Vilken superduperfredag! Simning klocken sex i skenet av lyktor, morgonfika på jobbet, jag och M bredde så många smörgåsar vi kunde, eftermiddagsfika kunde jag inte heller vara utan, cyklade förbi konditoriet med tjänstecykeln och köpte två rulltårtor till fikat, hem och vidare på spinning... och det var ett tag sen! Mjölksyra, blodsockerfall och mascara som rann nerför kinderna tillsammans med svetten. En bra start på helgen, minst sagt.Fredagsstrumpbyxor, en annan fredag.

7 kronor

Idag när jag småstressad skulle ta ut 2oo kr från bankomaten möttes jag av meddelandet Uttag för stort. Istället fick jag ett kontoutdrag där det stod Tillgängligt belopp 7 kronor.

Det är inte gratis att vara ledig i nästan tre månader! Min sista riktiga inkomst fick jag den 27 maj. Mellan 27 maj och 27 september är det fyra månader.

Detta hade jag ju planerat för, så jag hade naturligtvis lagt undan ett sparkapital att leva på under min sommar. Det sparkapitalet är inte helt slut tackgodegud, och jag får göra en liten överföring från sparkonto till personkonto för att klara mig till den 27...

Men jag ångrar mig inte en sekund. En trygg ekonomi är viktigt och något jag värdesätter högt, men även min hälsa. Och min sommar kan inte mätas i pengar. En viss uppdatering i garderoben skulle dock inte sitta helt fel. JW säger att han inte tänker kännas vid mig om jag klampar omkring i mina Graninge jakt- och skogskängor en vinter till... Just nu är det mest han som köper kläder åt mig, som den här fina turkosa löparjackan som han kom hem med, bara sådär.