Idag började Gustaf första klass. I söndags fyllde Embla två år. Idag fyller Odin 5 år. När jag sprang ut och gav Elis en snabb puss idag, fick jag ett kluckande skratt som svar.
Det får mitt hjärta att liksom svämma över.
Om man älskar sina syskonbarn så, hur mycket ska man inte då älska sitt eget barn? Tanken är svindlande.
Det finns ingenting jag längtar mer efter, än att få hålla mitt barn i famnen.
Och på tal om träningspass att längta efter, finns det ingen pass jag längtar mer efter än att ta en barnvagnspromenad med vårt barn.
6 kommentarer:
ja fy sjutton nu är det nära :) kramar
Så härligt när Elis skrattar bara du pratar med honom! Själv måste jag kittla eller larva mig ;)
Ja, nu får Kotten komma snart (på BF blir bra)! Längtar också!
Lyllos ditt barn som får dig (och mannen förstås) som förälder.
Så efterlängtat och älskat redan nu. :-)
Så mysigt! och vad kul med så många kusiner lilla kotten får att leka med!
Så härligt :)! Jag har nio syskonbarn, minsta bara 3 veckor gammal, underbart :)!
Ja men man kan aldrig bli för full av kärlek. Längtar efter att få träffa ert pyre jag med :)
Skicka en kommentar