lördag 14 juni 2014

Roddare





Under några år var kyrkbåtsrodden en stor del av mitt liv.

Kyrkbåtsrodd är ju en unik, anrik idrott men för den sakens skull betyder inte att den inte är krävande och tuff. Alla som rott vet ju att det är utmanande, att det är ett kraftprov både för konditionen och styrkan i kroppen.

Varje sommar deltog vi i Stora Siljansrodden, en tävlingsserie med deltävlingar runt Siljan. Det yttersta kraftprovet Leksandsrodden som innebar 6 km rodd, 3 km defiliering till start och 3 km rodd i tävlingsfart. Jag spydde faktiskt aldrig...

Är roddarna klara? dundrade startern ur sin megafon. 20 stycken roddare satt blickstilla i båten med årorna i startposition. RO! Och ljudet och kraften när 20 stycken åror klyver vattenytan i samma sekund och den väldiga båten skjuts iväg av vår gemensamma styrka.

Lika mycket som rodden var fantastisk träning och tävling, var det sammanhållning i laget och föreningen. När vi nu fick höra att en av de verkliga eldsjälarna, som betydde mycket för mig under åren som aktiv, tragiskt omkommit så var det som att försommaren slutade blomma.

Jag skulle kunna skriva så mycket om honom, och rodden. Jag minns så många stunder, de peppande orden när vi klev på bussen efter tävlingskvällarna, när jag och några till sprang så långt vi hann innan bussen hann ikapp oss... efter tävlingsrodden! Besöket en magisk, mörk oktoberkväll i fäbodstugan, där eldar och ljus lyste upp fäboden som en lykta i ett kompakt mörker. Där vi bjöds på äppelkaka och kaffe, eller kanske whiskey.

Och jag kommer aldrig glömma hur han sa åt mig att det var bra att brinna intensivt för något, men ännu bättre att inte lågan brinner ut för snabbt. För att han hellre ville att jag skulle orka brinna i många år.

För honom gällde inte det. Han lyckades både brinna både intensivt och i alla sina levnadsår.

Och nu sätter vi oss i kyrkbåten igen, alla vi som saknar och känner tomrummet efter honom. På måndag ska jag ta tag i åran igen och jag kommer vara mer nervös än inför körkortsuppkörningen för tio år sen. Men det finns samtidigt ingenting jag hellre vill.

Roddarna är klara och vi kommer ro. 

7 kommentarer:

Ingmarie sa...

Åh! Så underbart skrivet men även så otroligt sorgligt. Döden är hemsk.
Så definitiv...
Men ändå naturlig.
Jag hoppas och tror det kommer bli en fantastisk rodd på måndag!
KRAM

Unknown sa...

Otroligt fint skrivet! Han var en stor förebild på många sätt, hans värme, lugn och han engagemang var unikt!

felicia sa...

Jag älskar att ro och eldsjälar! Fina och tänka efter ord.
Kram!

Löpning & Livet sa...

Sorgligt. Men så fint skrivet. Fint gjort. <3

andreas sa...

lycka till kramar

Elina sa...

En helt fantastisk sport... Och alla dessa fantastiska människor man träffat genom den. Jättefint skrivet, vartenda ord. Imorgon ska vi ro för Per-Olov. <3

bureborn sa...

Så sorgligt och vackert på en och samma gång. Och så oerhört fint att ro för honom!
Måste vara en närmast magisk känsla när 20 personers kraft skjuter iväg båten över Siljans yta.