Att bo i lilla Leksand

Vi bor på en liten, liten ort. 15 000 invånare i hela kommunen. Ändå tycker inte jag Leksand känns så litet! På högstadiet var det många som öste sitt förakt över hemkommunen, som pratade om hur de fortast möjligt skulle ta sig härifrån... Jag minns att jag aldrig kände igen mig i det där. Heller har jag aldrig känt igen mig i "det finns ju så lite att göra" eller "det är så litet utbud"-citaten. Mitt stora problem brukar vara att jag har för mycket att göra, för många intressen och för lite tid...

Såklart förstår jag att det är beroende på vad du har för intressen i livet. Vi är sportintresserade och Leksand är en rik idrottskommun med stort föreningsliv i många olika idrotter. Det finns fantastisk skog, natur och möjligheter att utöva mängder med sport och friluftsliv.

Idag funderade jag över detta vid två tillfällen. Först när vi träffade några vänner för en lunch. Några av dem bor i Stockholm och en annan ska snart flytta till Linköping. Det känns tråkigt att säga hejdå och inte veta när vi kan ses igen, jag hoppas att de flyttar tillbaka för gott snart!

När jag senare sprang runt Limsjön upptäckte jag tre stycken lösa Highland Cattle-kor. Det kändes halvläskigt, de har ju långa, vassa horn! När jag kom hem ringde jag upp en av kommungubbarna som har hand om korna och berättade det. Sånt som man vet på ett litet ställe, vem som jobbar med vad och vem man ska ringa om korna har rymt...

En fin golfklubb har vi också! Igår spelade JW en lagtävling, som hans lag vann! Hurra! Jag har inte hört vad priset är ännu, men räknar med att jobba i några månader till och sen bli golffru på heltid. Några miljoner i prispengar är väl en rimlig summa, kan jag tycka!