Roddare

Under några år var kyrkbåtsrodden en stor del av mitt liv.

Kyrkbåtsrodd är ju en unik, anrik idrott men för den sakens skull betyder inte att den inte är krävande och tuff. Alla som rott vet ju att det är utmanande, att det är ett kraftprov både för konditionen och styrkan i kroppen.

Varje sommar deltog vi i Stora Siljansrodden, en tävlingsserie med deltävlingar runt Siljan. Det yttersta kraftprovet Leksandsrodden som innebar 6 km rodd, 3 km defiliering till start och 3 km rodd i tävlingsfart. Jag spydde faktiskt aldrig...

Är roddarna klara? dundrade startern ur sin megafon. 20 stycken roddare satt blickstilla i båten med årorna i startposition. RO! Och ljudet och kraften när 20 stycken åror klyver vattenytan i samma sekund och den väldiga båten skjuts iväg av vår gemensamma styrka.

Lika mycket som rodden var fantastisk träning och tävling, var det sammanhållning i laget och föreningen. När vi nu fick höra att en av de verkliga eldsjälarna, som betydde mycket för mig under åren som aktiv, tragiskt omkommit så var det som att försommaren slutade blomma.

Jag skulle kunna skriva så mycket om honom, och rodden. Jag minns så många stunder, de peppande orden när vi klev på bussen efter tävlingskvällarna, när jag och några till sprang så långt vi hann innan bussen hann ikapp oss... efter tävlingsrodden! Besöket en magisk, mörk oktoberkväll i fäbodstugan, där eldar och ljus lyste upp fäboden som en lykta i ett kompakt mörker. Där vi bjöds på äppelkaka och kaffe, eller kanske whiskey.

Och jag kommer aldrig glömma hur han sa åt mig att det var bra att brinna intensivt för något, men ännu bättre att inte lågan brinner ut för snabbt. För att han hellre ville att jag skulle orka brinna i många år.

För honom gällde inte det. Han lyckades både brinna både intensivt och i alla sina levnadsår.

Och nu sätter vi oss i kyrkbåten igen, alla vi som saknar och känner tomrummet efter honom. På måndag ska jag ta tag i åran igen och jag kommer vara mer nervös än inför körkortsuppkörningen för tio år sen. Men det finns samtidigt ingenting jag hellre vill.

Roddarna är klara och vi kommer ro. 

Älskade, hatade Leksandsrodden

Imorse tyckte jag luften darrade av förväntningar. Lördag den 2 juli... Jag har vänner som gifter sig och som har 25 års kalas denna dag. Och idag var det även Leksandsrodden! Den överlägset längsta kyrkbåtsrodden - nästan 3 km lång. Jag rodde Leksandsrodden 3 år, de år jag hittills har rott (2007-2009). För varje år blev det jobbigare - för att jag blev en bättre roddare och vi blev ett starkare lag. Jag älskade ändå Leksandsrodden som var ett riktigt styrkeprov. Först 3 km "upprodd" till starten, därefter 3 km tävlingsrodd med mjölksyra sprutande ut ur öronen.

Idag stod jag och Hanna som åskådare. Det gjorde ont i hjärtat att se att det bara var 16 st roddare (av 20 som det ska vara) i båten, varav 12 "hemmaroddare" och 4 inlånade. Tjejerna slet på och kämpade beundransvärt ändå!

Ibland saknar jag rodden så mycket. Känslan att tävla i ett lag. Den totala fysiska utmaningen för hela kroppen (styrka), kondition och hjärna (teknik). Naturupplevelsen att träna och tävla på Siljans vatten. Jag hoppas att rodden inte försvinner, och kanske att jag kan vara med ett annat år.

En sportig kväll

Efter ytterligare en lång ledig dag i solen, fylld med bra saker, begav jag och mamma oss till Rättvik för att titta på Rättviksrodden.Vi sprang dessutom rakt in i en liten lokal löpartävling, Tisdags Kut´n 5,5 + 10 km. Jag vet hur mycket ett hejarop kan betyda så hejade entusiastiskt på löparna och kände suget i kroppen.
Det är vackert från Långbryggan!
Och Siljansnäsarns damer vann igen! Den 1000 m långa rodden - en riktig styrkeprestation! Här reser de årorna efter segern.

Midsommar i bilder

Syster Malin bakom blommorna.

Mamma och Odin hade världens vackraste folkdräkt på sig, Leksandsdräkt!

Andreas och Vincent åkte traktor till bystugan och majstångsresningen!

Den här årstiden längtar man mer än vanligt efter eget hus och trädgård... mammas vackra rosa vallmo.

Blommigt och nitar på midsommarafton! En klänning som jag fick i present av JW, som han valt ut och köpt under en Stockholmsresa.
Vår fantastiska midsommarbuffé!

Gustaf ville ta alla i hand och visa efterrätterna!Fin bror, svåger och svägerska!

På midsommardagen, Siljansnäsrodden! Kändes knepigt men ändå rätt bra att inte deltaga själv. Siljansnäsarns damer (mittenbanan) rodde hem och vann! Hurra!

Titta på Leksandsrodden!

http://www.youtube.com/watch?v=GTAsiaG9U0c

Kyrkbåtsrodd! Titta och njut, Leksandsrodden 2009! En nästan 3 km lång tävlingsrodd, som år efter år fortsätter att vara en av de allra jobbigaste och häftigaste idrottsutmaningarna! Spela fram till slutet av filmen där man ser bäst. (Vi är det gröna laget, jag sitter på tredje bänk från styrman, bogsida/vänster sett båten bakifrån)

Start för roddsäsongen

Idag var det upptakt för årets roddsäsong! Upptakten inleddes mycket pedagogiskt med en filminspelning från Sollerörodden 2009. Lagsport har verkligen sina för- och nackdelar, men det går aldrig att komma ifrån den enorma glädjen som finns i att lyckas tillsammans med laget! Det var så häftigt att se filmen från Sollerörodden - den första deltävling i Siljansrodden som Siljansnäsarnas damer vunnit på flera år. Hur vi gick upp och förbi de andra båtarna sista metrarna, hur blickstilla och knäpptysta vi satt i båten innan speakern berättade definitiva resultatet... och glädjeyran när vi fick veta!

Jag var rörd då, och jag blev rörd idag när jag såg det. Och såklart ska vi ju göra om det flera gånger! Målsättningen i år är ju spikad sedan länge - det är vinst som gäller!

Sjösättning!

Siljansnäsarn har tidig sjösättning i år! Redan den 3 mars... visserligen i roddmaskiner, men ändå!

Även om rodd i roddmaskin är mer likt rodd i singel än kyrkbåt, så går det att träna en hel del roddteknik och roddmuskler även i maskin. Bland annat tränade vi takthållande, att ligga i 28-takt, att ta "tior", "sexor" och "fyror" men ändå behålla samma takt, men med mer "markerade isätt" och så vidare.

*

Det var riktigt kul och dessutom hölls träningen på Leksands nyöppnade gym. Själv har jag kort på Leksandshallen som räcker länge än, men det är kul och bra med konkurrans! Leksandshallen har redan förbättrat sina öppettider...

Själen och kroppen

Idag har vi haft sista handledningstillfället på jobbet, med vår väldigt fina handledare. Det var mycket känslor och positiva omdömen som skulle utdelas till oss alla, från oss alla. Jag fick bland annat höra att jag har en gammal själ i en ung människas kropp... Att ha en gammal själ kanske inte låter så positivt, men det menades positivt på det sättet att jag uppfattades som visare än 25 år. Jag fick också höra att jag har mod, styrka och disciplin! Nu känner jag mig upplyft och ska gå med rak rygg resten av våren...

Nu sitter jag och viftar på mina randiga fötter och försöker ladda mentalt för ett träningspass med roddklubben. Löpning dit - spinning/maskinrodd - löpning hem. Jag är nervös, mest för att träna med människor jag inte tränat med på länge.
*

Ett inlägg av det personligare slaget signerat Fartfylld. Ha en härlig onsdagskväll...

Omväxling förnöjer?

När det kommer till de fartfyllda aktiviteter som genomsyrar mitt liv så är jag kameleont. Jag gillar helt enkelt omväxling.

Den här veckan har jag hittills avverkat Styrketräning två pass, Simning ett pass, Längdskidor två pass och Spinning ett pass. Och jag älskar ju allihopa... Styrketräningens tyngd och känslan att pumpa ur allt du har, simningens meditativa mjuka former, längdskidåkningens perfekta kombination av styrka, kondition och frisk, iskall luft och spinningens rinnande svett och höga puls.

Jag hoppas även att inom kort, väldigt kort, få avverka första rehab-passet löpning. För trots allt är det ju löpningen, styrketräningen, rodden och längdskidorna som jag hjärtar mest. Bara fyra olika former av rörelse...

Det finns ju fördelar och nackdelar med detta. Fördelen för mig är nog att jag inte tappar intresset och orkar hålla igång med en stor dos träningstimmar året om, vecka efter vecka. Nackdelen, det är klart jag skulle utvecklas mer om jag satsade renodlat på en idrott.

Just nu passar det här bra, att anpassa träning efter motivation, årstid och eventuella kommande tävlingar. Någon annan gång kanske jag väljer att satsa på en sak. Det är tur man inte behöver bestämma sig för en sak!

En annan typ av omväxling... Jag (till höger) och lillasyster på vår Första Maj-demonstration på svägerskans möhippa 2008.

Deltävling 7 - Leksandsrodden

Idag har jag träningsvärk både här och där. Leksandsrodden är ju som bekant ett kraftprov, en rodd på närmre 3 km att jämföra med Rättviksrodden, näst längst, 1100 meter. Leksandsrodden är det jobbigaste jag gjort i tränings- och tävlingsväg. I rodden arbetar du med hela kroppen, det är både ett uthållighetsprov och samtidigt skakar musklerna, igår framför allt benen och lårmusklerna, av mjölksyra. Det är så underbart, häftigt och hemskt på samma gång... Igår rodde jag Leksandsrodden för tredje gången, och det blir bara tyngre för varje år. Antagligen för att jag ror bättre och slutat fuska när det blir tungt.

Vi tog starten och ledde loppet inledningsvis, men uthållighetsmässigt orkar inte vårt fina, stolta damlag riktigt hela vägen och vi tappade cirka 12 sek på slutet och blev klara tvåor både i Leksandsrodden och totalt sett i Siljansrodden.

Att bli tvåa totalt sett denna säsong, att dessutom vinna en av deltävlingarna, innebär att vi har infriat årets målsättning med råge! Det har varit en helt fantastisk säsong och jag ryser när jag tänker på den... från hösten och vinterns spinningträningar, till upptakten i klubbhuset i mitten på mars där vi satt och försökte formulera en målsättning för säsongen, löpträningar i april, de första darriga roddträningarna i början på maj, och hela vägen till Leksandrodden, styrmans sista tävling, och en helt makalös säsong där jag blivit rörd mer än en gång. Som några av våra damer diktade om igår, Siljansnäsarns återtåg...

Nu känns det samtidigt som att jag fått sommarlov, även om det är fem arbetsdagar kvar. För trots all glädje är det så intensivt, och de sista veckorna har varit så hysteriska att jag nu verkligen är glad och full av ro när jag har världens bästa söndag och fortsättningen på världens bästa sommar framför mig.

Deltävling 6 - Rättviksrodden

Det var 30 grader varm och strålande sol, spegelblank sjö. En vik som det rådde delvis badförbud i pga en läckande avloppsledning, inget blaska ansiktet eller doppa kepsen i sjön inte! Vi rodde godkänt men klarade nätt och jämt andraplatsen igår. Fyra sek efter Brudpiga. Det roligaste med rodden igår och som värmde hjärtat var alla fina som tagit sig dit för att titta, mamma& pappa, syster, älskade, svärfar&Lena, B&K!

Bild: Rättar till golfkepsen på Nusnäsrodden.

Deltävling 5 - Nusnäsrodden

Bild från www.dt.se från Orsarodden

Den eviga tvåan. Men man kan ju, som sagt, komma tvåa på så många olika sätt! Igår gjorde vi ett toppenlopp, vi hade en bra start, rodde bra, vi tog in på slutet - vem vet hur loppet hade slutat om det varit 50 meter till... och vi förbättrade vår tid på Nusnäs 1000 m med 10 sek från 2008. Och vi kom tvåa, tre sek efter Brudpiga.

Deltävling 4 - Orsarodden

Bloggens 301 inlägg! Igår tävlade vi i Orsa, det var den fjärde deltävlingen, det börjar dra ihop sig mot slutet av årets roddsäsong! Både tråkigt och välbehövligt, det är så intensivt när det pågår så det är skönt att det bara är under ett par veckor. Nu får jag tid. Nåväl, vi kom tvåa igår också, men man kan komma tvåa på olika sätt. Nu rodde och stred och slet vi, så igår var det ändå en bra andraplats och inte en dålig andraplats som i Mora. Och vi gör den bästa Siljansrodden på evigheter.

Deltävling 3 - Morarodden

Ja, nej, ja, nej... Det var ingen rolig rodd. Jag kände mig seg och så verkade resten av laget känna med. Vi kom tvåa, vilket ju i och för sig är bra, men sättet vi kom tvåa på (fyra sek efter Brudpiga) var inte kul. Vi rodde dåligt, trögt och utan skärpa från uppvärmning till målgång. Nya årtag...

Deltävling 2 - Sollerörodden

Ok... VI VANN! Vi vann, vi vann, vi vann... Siljansnäsarn´s första damseger på flera år! Och vi vann den 750 m långa distansrodden på Soll, med två sekunder tillgodo. Det var en perfekt kväll, spegelblankt vatten, det var inte en perfekt start, men vi rodde och kämpade och tog i för varandra och vi orkade och vi var starkast och vi var snabbast! Trots att vi tänkt att vi gör ju alltid bäst ifrån oss på hemmabanan... och annat så visade det ju sig att det här loppet passade oss perfekt. Och styrman fick bada och alla i laget var verkligen galet glada, vi var så värda detta!

För mig är det verkligen ett kvitto på allt slit vi har lagt ner, att fysträningen gett resultat, att rekryteringen lyckats, att vi trots allt är ett sammansvetsat damlag som kan ro. Och nu var vi bäst. Herrarna vann också, så klubben fick en dubbelseger!

Efter korv med bröd och prisutdelning fick jag dessutom några raska kilometer landsvägslöpning innan bussen hann ifatt, genom sommarkvällen och genom vackra Gesunda och vidare.

Spänningen stiger

Sollerön 20.00 i kväll. För övrigt står en ny mage högt upp på önskelistan. Jag ska nu sluta med strategin om jag inte tänker så mycket på det så försvinner det nog och ringa det där samtalet och få den där tiden någon gång.

Men ja, tävling i kväll och sedan kanske härlig innan bussen plockar upp mig-landsvägslöpning. Jag behöver verkligen fin löpning nu, att hela kroppen är med mig och inte mot mig som den varit på sista veckans vändor.

Deltävling 1 - Siljansnäsrodden

Bild stulen från www.dt.se

På midsommardagen var det då dags för deltävling 1/7, vår hemmatävling Siljansnäsrodden! De sista träningarna har känts lovande och vi var taggade till tusen inför start. I försöksheatet fick vi ro nästan ett halvt lopp innan loppet fick röd flagg/omstart… Nästa start blev inte lika bra men vi vann vårt försöksheat och hade bästa tiden totalt sett. Sedan, finalheat! Siljansnäsarn, Brudpiga, Sofia Magdalena. Vi ledde större delen av loppet trots en del strul, vår bog-taktåra fick byta åra i början på loppet t.ex. Sista årtagen rodde Brudpiga om oss och vann loppet med mindre än en sekund... Så surt, så nära, så gärna vi ville ha den där segern… det är tungt att tappa en ledning. Men nu är det som Maja skrev på fb, ny vecka och nya årtag, i morgon Sollerörodden!

Mer bilder finns på Dalarnas tidningars artikel om tävlingen.

Älska värken

Måndagar är en av veckans styrketräningsdagar. Och jag älskar värken som är lönen för mödan. Idag belönas jag med en fin värk framför allt i bröst- och bicepsmuskler, går och klämmer på bröstet ibland för att känna det svida till en aning. Idag ska jag också köpa korta löparshorts, längtar efter att få ut och löpträna i dem! Det väntar också jordgubbsmiddag med lillasyster innan roddpass i strålande solsken ute på böljan blå och bitterljuv backlöpning efter det... och kanske blir jag hemskjutsad i ett riktigt vrålåk?

Träning med tryck!

Tänk att något som innan känns så extremt icke-lockande, jag menar... +8 grader och regn, mössa, vantar, underställströja... kan bli så kul och bra! Det är dagens roddträning som blev så, från bottenläge till top notch! Starterna satt som ett smäck, lillasyster, som äntligen är hemma för sommaren, och jag satt åter på stråk respektive bog 3-bänken och det var bra tryck i båten! Då sjunger alla fem starka tjejer i bilen schlagers på vägen hem! Och det är bara dryga 2 veckor kvar till första tävling...

Fullt ös medvetslös

Gör mig färdig för löpningen.

Vilken dag! Känner mig helt vimsig, kollrig, darrig på ett ganska trevligt sätt. Det var dags för årets träningsdag med SRK, två pass rodd och ett pass löpning, totalt nästan tre timmar träning under årets kanske hittills varmaste dag... Roddpass 1 med videofilmning och jag fick ro på stråk 6, både plats och sida jag aldrig rott på. Gjorde det jag kunde för att inte störa så mycket. Lunch med bad för mig och Jobssystrarna, sedan ett till roddpass (stråk 2 denna gång) med ett ca 600 m lopp mot Orsaroddarna som var på plats för att inspireras av fantastiska Näs!

Efter det åkte jag hem och var ut och sprang ett medeldistanspass med darling, 11 km sen gav jag upp denna dag... Hur som en bra avslutning på träningsmånaden maj som nästan var lika aktiv som mars, 31.02 (maj) mot 31.04 (mars). Drygt 124 km löpning blev det, nu i juni hoppas jag komma en bit över 150.