Slutet av ett år och början på ett nytt

Och så var den julen utdansad så när som några julkuddar i soffan, och ett par överlevande julstjärnor. Jag hade ett långt jullov mellan 17 december och 4 januari, vilket var helt underbart. Varje dag njöt jag av, och speciellt att få umgås så mycket med Knut. 

Under lovet var vi mycket hemma... frågan är om jag ens lämnade kommungränsen? Jag tror inte det. Och det var precis så som jag ville ha det. 

 Snön kom till slut... men julafton blev en helt grön historia. Här prövar Knut att åka längdskidor för första gången. Mycket bobåkande blev det också!

 Vårt hus är så fint i vinterskrud! Den enda årstid vi inte sett och upplevt huset i. Det var ju förra våren som vi började hänga här. På bilderna är det fortfarande väldigt lite snö, nu har det kommit massor!

 Knut gillar att vara utomhus, oavsett väder...

 och får härliga rosiga kinder efteråt...

 Julgranen i Östanhol.

 Och nu, eller i helgen snarare... iskallt och strålande vackert. Tulpaner och kokosbollar.

2016 blir ett spännande år! Förhoppningsvis förvandlas denna kula till en bäbis någon gång i början av sommaren. Knut ska bli storebror, vi ska bli tvåbarnsföräldrar! Hur häftigt är inte det?

En bildström från underbara andra advent

 Knut fick äta på McDonalds i Mora på vägen upp, någon han tyckte var väldigt spännande.

 Knuts första ord på morgnarna, MOJMOJ! Sen kröp han in till henne i "under-tarren".

 Inte så mycket snö... men den räckte för en ljuslykta...

 Som Knut sedan rev...

 Att hjälpa, och beundra, morfar "oppa" var kanske helgens bästa.

 En kort, men ljuvlig, terränglöpningstur längs Klövjestigen.

Jag älskar att Knut älskar att vara i Kinnvallsjösätra! Han sa "nä hem!" när han förstod att vi skulle åka därifrån... de här dagarna var en sådan underbar energipåfyllning och kvalitetstid med min son och mina föräldrar, hans morföräldrar. Även med sambo JW som åkte hem en dag före oss andra för att jobba. Kinnvallsjösätra i vårt hjärta!

Minnen i adventstider





Ända sedan mitt och JWs första år tillsammans, har vi besökt Motala och hans farföräldrar i december månad. Ofta den andra advent. Med åren blev det en självklarhet att vi skulle ses den helgen. Nu gick Bernt bort i februari i år, och vi saknar honom så mycket. Nu i adventstider tänker jag särskilt mycket på Bernt och våra underbara vistelser på Järnringen i Motala. Inte bara i advent, utan alla tidpunkter på året... vårhelger med blåsippevandringar, valborgsmässoaftnar, semesterveckor på sommaren. 

 Att ut och springa hörde liksom till! Bernt var ju gammal storlöpare, och alltid nyfiken på våra löprundor. Någon gång när vi sprang intervaller nere på IP kom han dit och kollade. Vi var ju även med på Baltzarloppet några gånger. Ett annat roligt minne från en just adventshelg, var när Bernt ville att han och jag skulle kolla på triathletgymnasiets träningstävling i löpning. Helt plötsligt satt vi två i en fullproppad bil med coacher från skolan, på väg ut på vischan någonstans... saker som hände med den supersociale Bernt som kände allt och alla!

Och så fick vi alltid Bernts goda saffransbullar. Helt ärligt tycker jag lussebullar är en väldigt torr kopia i jämförelse... På kvällarna lagade jag och JW mat, ibland hade vi med oss en god älgstek som vi åt med potatisgratäng. Sen åt vi choklad, såg på tv och spelade kort och det var sådär fullkomligt avslappnat som det bara kan bli när man är hemma hos sina riktigt nära och kära.

 Den här bilden är från första året, 2009. Vi fikar nere på Motormuseumet.

Kära lilla hus! Så många fina minnen!

Nu har vi givetvis inte varit till Motala för sista gången, men det känns ändå både sorgligt och fint att tänka på alla minnena från våra vistelser på Järnringen. 

Himmelska heldagar

Jag och min lillasyster och tillika bästa vän, hade den oerhörda lyckan att få varsin son med 7 månaders mellanrum, att bo i samma kommun och därmed kunna dela många, många föräldralediga dagar tillsammans...

Vi myntade snabbt begreppet heldagar. Dessa heldagar spenderade vi alltså tillsammans alla fyra, antingen på Hagagatan eller i Östanhol. Dagen inleddes redan i 8-tiden, ibland ännu tidigare om Elina och Elis åkte med pappa Per. Det viktiga var att dagens inleddes innan förmiddagsfikat. Kaffe och smörgås. Om vi var ambitiösa hade man bakat bröd, oftast inte. Vi hade lite tur också då våra kottar ganska ofta sov samtidigt. Efter förmiddagskaffet väntade kanske någon uteaktivitet, Kyrkis eller lekpark, eller lek/promenad utomhus i Östhol.

De kaotiska luncherna (när barnen började äta själva...) var en stund vi ofta sade till varandra ja just DEN HÄR stunden kommer man ju inte sakna när man börjar jobba... Efter lunchen såg köket ut som ett krigsfält... vi satt och funderade på pappornas avslappande luncher på jobbet där de fick sitta i lugn och ro i säkert ofantliga 30 MINUTER! Hur de säkert kände hur maten smakade!

Eftermiddagsfikat var ofta en liten guldstund, med kaffe och något gott... Jag minns med ett leende hur bestört Elina blev när jag vid ett tillfälle sade att jag hade som ambition att sluta fika på vardagar. Det höll inte kan jag säga... i våra sömnlösa liv så fanns kaffe och kaka där som en räddare i nöden. Mycket prat blev det såklart, sömn var ju ett kärt ämne och något vi diskuterade nästan jämt. Jämförde, berättade, led med varandra och bristen på sömn. För våra pojkars benägenhet att äta på nätter är en likhet... att sitta och skriva till varandra på WhatsApp under nätterna var ett sätt att hålla sig vaken.

Jag minns den allra första heldagen när Knut var född. Han var kanske knappt 2 veckor gammal och vi skulle åka till Östanhol. Det var början på november, precis två år sedan alltså och även då snöfattigt och varmt. Jag vågade inte köra bilen själv med spädgrisen i baksätet, så JW fick skjutsa dit oss. Knut låg och sov i sitt babynäste i soffan. Vi pratade, fikade, ammade, allting var sådär lite skört och ömtåligt och så oerhört skönt att få dela det med någon.

Nu blir det inte så många heldagar tillsammans, men när vi får till det, som i förra veckan, då njuter vi desto mer! Och nu är ju killarna så stora att de kan leka och röja tillsammans. Att sitta i köket och höra hur min och min systers son busar och skrattar så de kiknar tillsammans inne på Knuts rum, det är en lycka det!

Två år!

Såhär skrev jag för två år sedan...

Hur kan det vara möjligt att älska någon så mycket som bara funnits i knappt 3 dygn?

Söndag den 20 oktober klockan 21:44 så föddes han äntligen. 3580 gram och 51 cm, med ett uttrycksfullt och bestämt litet ansikte, mörkt hår och världens vackraste. Vår Knut. 

Det blev en jobbig och utdragen förlossning som fick avslutas med ett akut kejsarsnitt. Men det bleknar snabbt, även om det fortfarande ligger väldigt nära. Och en dag skriver jag ner den historien också. 

Nu är vi hemma igen och har lämnat den trygga salen på BB bakom oss. Och det känns så enormt och obeskrivbart att vi nu är tre stycken här hemma istället för två. 

Det är så lätt att förlora sig i nostalgiska tillbakablickar. Titta på bilder på den där pyttelilla varelsen med mörkt fjun på huvudet, tänka på hur det var där i allra första början. Det är så otroligt speciellt med ett nyfött barn... 

Nu är han både väldigt liten och stor på samma gång. Han är en egensinnig, envis, charmig, glad, kramig och pussig pojke som pratar dagarna i ända. Det är inte många tysta sekunder! Varje dag kommer nya ord och det blir alltmer meningar. Han älskar Pippi Långstrump, Bompadraken och Q Pootle 5. Grannbarnen och kusinerna är hans bästa kompisar. Grannflickan "Dea" (Dorotea) är djupt beundrad och finns hon i närheten duger ingen eller inget annat. 

Livet med Knut är så himla roligt! Jag har ju nu varit mamma i två år. Många klyschor stämmer, att egentiden blir minimal, man är trött ofta, det är utmanande och svettigt... men jag slås så väldigt ofta av hur roligt jag tycker det är! Jag älskar att hänga med Knut, våra lediga dagar tillsammans är det bästa som finns. Och just att umgås ihop och göra saker blir ju bara roligare ju större han blir. Och kärleken, alltså... den är obeskrivlig. Av den anledningen skulle jag vilja ha många barn, för att få uppleva den här kärleken flerdubbelt... 

TVÅ ÅR! 

En dag med Knut, 22 månader

Jag skrev en dagsberättelse en gång tidigare, när Knut var yttepytteliten, 4.5 månad. I den bästa av världar hade detta sedan återupprepats var tredje månad... tänk vilken skatt att ha kvar. För hemskt nog så minns inte jag sedan, hur en "standarddag" såg ut vid olika faser.

Idag börjar en dag oftast i 7-tiden. Hittills har Knut inte varit någon riktigt morgonpigg person och de gånger våra dagar börjat före 6.00 är ganska lätträknade. Knut kommer över till vår säng under natten. Ibland sover han hela nätterna i vår säng... han vaknar glad, men vill inte upp ur sängen direkt. Därför ligger vi kvar och pratar och myser litegrann. Snart så lockar andra saker och vi går upp, byter blöja och klär på oss.

Imorse fick Knut först en flaska välling framför Barnkanalen. Vissa morgnar äter vi vid köksbordet, fil, yoghurt, smoothie, med frukt och bär, flingor, havrefras. Stunden på morgonen i soffan är skön, vi är ju alla segstartade... men efter en stund bestämmer antingen jag eller Knut att det är färdigtittat och vi går upp igen. Just nu har vi bara tv på nedervåningen. Och ingen diskmaskin ännu. Jag plockar undan litegrann, gör i ordning mig själv, bäddar. Knut ska också klä på sig, det tycker han är omständligt, ibland tar han på sig stövlarna direkt och kepsen ska alltid på. Borsta tänderna är ingen favorit heller. Han är väldigt envis...

Det dröjer inte så länge innan jag blir kaffesugen. Jag brer smörgåsar åt oss båda och vi fikar vid köksbordet. Just nu är favoriten Skogaholmslimpa med smör och ost. Men om mamma har något annat på sitt fat så är det mer spännande... ägg äter vi också. Nu har klockan passerat 9.30 och vi vill gå ut! Så det gör vi. Det tar ofta en rejäl stund att bli ombytta och påklädda båda två. Denna sommar har varit så kall och vi måste ofta ha både ytterkläder och stövlar på oss.

Det är så kul att vara ute tycker Knut! Vi kan göra en massa saker bara hemma i vår trädgård. Idag tog Knut med sig en liten häst i koppel. Vi sparkade på en boll. Grannbarnen R och D kom över och lekte litegrann. Ganska långa stunder står Knut inne i garaget och beundrar gräsklipparen. Vi gick en liten sväng med vagnen också. Och höjdpunkten, leka inne i bilen. Denna lek tröttar Knut aldrig på. Han kryper omkring inne i bilen och trycker på alla knappar han kan hitta. Det enda tråkiga är när jag tycker leken är färdig för då blir det tårar och tandagnisslan.

Så småningom går vi in igen, när det närmar sig lunch. Knut far omkring inne och jag börjar ordna med lunchen. Idag blev det rester, köttbullar, makaroner, majs. Jag gjorde en skinkomelett till mig själv. Det slutade med att Knut åt upp sina egna köttbullar och större delen av min omelett, morot och knäckebröd.

Oftast sover han ute i vagnen efter lunch men när förskolestarten nu närmar sig med stormsteg övar vi på att sova inomhus. Idag ville även pappa sova middag och då ville Knut väldigt gärna sova bredvid pappa inomhus i vår säng. Mysigt förstås!

Knut vaknade lämpligt nog efter en dryg timme när morfar kom förbi och spikade. Det är spännande, Knut hämtade sin egen hammare för att vara behjälplig... när de åkte tog vi oss ut igen. Nu tog vi cykeln till lekparken vid Erkers gattu. Det var en underbar stund i solen. För en gångs skull ville Knt inte bara sitta i gungan utan även åka rutschkana många, många gånger, klättra, promenera, stå på stubbar, fråga vad tusen olika saker heter "ä dä?" (som betyder vad är det, typ)

Vi cyklade hem igen lagom till mellis, blåbärssmoothie med blåbär från egna trädgården. Den var han måttligt intresserad av, han kanske förätit sig på smoothie. Eller så var han mätt ifrån lunchen. Knut och pappa tog ett bad efter detta, pappa var skitig efter en helg i skogen på svensexa... och Knut tackar aldrig nej till ett bad! Han älskar vårt badkar i huset.

Farmor kom och var barnvakt en timme när både mamma och pappa skulle iväg och träna. Jag hade förberett middag innan, kycklingpasta. När jag kom hem lekte Knut med katterna och grannpojken. Återigen blev det tårar när vi skulle gå in... Väl inne åt Knut med god aptit av maten. Resten av kvällen såg vi Lotta på Bråkmakargatan och lekte på hans rum och dammsög litegrann. Just nu tycker han mycket om att leka med skruvdragaren som han nyss fått i present efter vi varit utomlands. Han leker också mycket med en kassaapparat.

Tvätt, tandborstning, pyjamas och god natt! Vi läste två sagor och Knut drack en stor flaska välling. Och så sjunger jag med min falska stämma, tre sånger, en lång, en kort och en jättekort. Att somna tog en lång stund, han somnade först 20.15 och det är sent tycker jag. Han var nog övertrött. Men nattningen är mysig, ofta somnar han nästan på mig. Och varenda kväll längtar jag faktiskt efter att gå och lägga mig bredvid honom. Och jag längtar till varje ny dag tillsammans med honom. Även om jag är helt slut när han somnat, så finns inget bättre än en dag tillsammans.

33 bilder från sommarens bästa dagar