Limsjön marathon - varv 2 och 3

Bilder från varv 2 (7-14 km) och varv 3 (14-21 km)

 Här närmar sig Julia, Elina och jag målet för varv 2!

 Lars och Mikael laddar inför varv 3, 14-21 kilometer.

 Meriterade Monica Lorentzon anslöt sig till oss!

 Fika, fika, fika!

 Starka Malin bestämde sig för att fixa halvmarathon!

 Min storebror utmanas av en härlig, sprudlande ultralöpare från Borlänge

 Då blir man trött... men så sprang han alla sina fyra varv snabbt som vinden också! I dagens snyggaste outfit!

 Fina Karin från Stockholm/Rättvik går i mål efter halvmarathon, pigg som en mört!

 Även Tina trippade i mål efter halvmarathon och bestämde sig för att fixa hela marathonsträckan!

 En positiv kvinna som jag sprang en del tillsammans med.

 Grabbarna har gjort hälften av sina fyra varv.

 Magnus, en kämpe! Ingen mjukstart på löparsäsongen för Magnus som är cyklist framför allt.

 Och här kommer Malin i mål efter att ha fixat tre varv, 21 km!

 Min farbror Per fixade två varv runt Limsjön.

 Och det gjorde även finaste Bella och Manne!

Krister är nöjd och glad efter halvmarathon, medalj och plakett!

Det här är ett litet urval av alla bilder, alla löpare, alla makalösa prestationer. Det kommer mera...

Limsjön marathon - starten och varv 1

Strax före 07:00 var vi på plats vid Norsbro, gjorde i ordning kansliet och arrangerade starten som bestod av ett grönt sidenband! En timme tidigare hade pappa varit där och snickrat upp vårt MÅL!

Och snart började löparna trilla in... en efter en, och många efteranmälningar redan till första varvet, klockan 08:00!

Våra duktiga funkisar, Olivia och Felicia! Alltid med ett leende, smarta, framåt tjejer!

Tiden flög iväg och helt plötsligt var klockan 07:57 och vi vallade iväg den stora gruppen löpare till "startfållan"...

Kommundirektören, löparen, cyklisten och min svärfar sa några ord och klippte bandet!

Och så var vi iväg! De första hundra metrarna sprang jag först, och alla sprang lydigt efter mig...

Men snart skingrades fältet... som ett långt band av löpare sprang vi efter den soldränkta stigen.

Det var en mäktig syn för mig att se alla löpare både framför och bakom. Är det sant? Händer det här?

Innan vi visste ordet av var vi framme vid mina föräldrar och vätskekontrollen Tranmyren!

Därefter är det inte ens halva sträckan kvar till mål...

Och vips var i mål efter första varvet!

Dagens första picknick fram tills varv 2 klockan 10:00.

B.O tänkte "kanske tre varv". Han sprang alla! Finaste Anna med lille sonen Bosse var supporter och hejade på oss när det började gå som tyngst...

Och snart var det så dags för varv 2, 10:00. Här värmer ett gäng upp innan deras första start!

Limsjön marathon

Vid starten, 08:00. 

Nu är vi i mål! Och vilken dag det blev... alldeles, alldeles underbar. En enda löparfest där vi hade picknick mellan varje varv. En dag då personliga rekord sattes på löpande band. En dag då vi hade över 80 startande i mitt lilla påhitt Limsjön marathon! En dag då nästan 10 personer fullföljde marathonsträckar, varav de flesta för första gången! En dag då det samlades in mycket pengar till barns utbildning i Uganda.

Det kändes overkligt, som en saga när vi sprang iväg klockan 08:00, ett helt band av löpare. Solen sken och fåglarna sjöng, jag behövde nypa mig i armen. Är det sant? Precis som i min drömbild.

Och inte hann vi mer än hem, förrän regnet kom. Just nu är jag enormt trött både mentalt och fysiskt, det värker i ett knä, fötterna, ja i hela kroppen... så som det ska efter ett marathon. Men jag känner mig även lycklig, rörd och överväldigad. Självklart kommer det många fler bilder och personliga reflektioner kring både arrangemanget och min egen löpning, men det blir i morgon det!

Jag i radio!

Om ni vill höra mitt vackra dalmål (nåja, om man lyssnar noga så) så kan ni göra det här!

Välj klippet 07:30-08:00 från dagens sändning. Spola fram tills drygt 20 minuter in i klippet, och lyssna på när jag pratar om Limsjön Marathon i direktsänd radio (P4 Dalarna).

Dagens löpning

Idag fick jag äntligen till ett något längre löppass. Absolut inget långpass, och det är ju inte meningen två dagar innan marathon heller! 14 km är i längsta laget det med så nära, men jag behövde det. Kanske framför allt för självförtroendet... 

För första gången denna kalla, regniga vår fick jag springa i shorts! Två varv runt Limsjön, och stigen var torr och fin. Jag kände mig stark, sprang lugnt, drack saft och vatten och åt en halv banan efter 7 km. 

Nu återstår att se hur löpningen kommer att gå på lördag! Målet är att kunna jogga runt alla sex varv, men om det blir omöjligt kommer jag att lägga in gångpauser uppför backar bl.a. Jag är sämre löptränad än inför mina två fullängdsmarathon, framför allt saknar jag långpass och kvalitetspass. 

Det är tur att jag är så upptagen av planering, att jag inte ens hinner oroa mig för att jag ska springa 42 km på lördag!

Löpning är medicin

Jag vet ingenting som är mer medicin än löpning i skogen. En ljummen vårdag, genom skog, förbi plöjda åkrar, kohagar, med vinden susande och viskande i granarna, doften av varm jord och barr, gräs och dynga.   Med pulsen bankande, svetten rinnande, så jävla levande. Just nu. Levande, upplevande. 

Det hjälper mot stressymptom - spänningshuvudvärk, oroskänslor, trötthet, olustkänslor och en rad andra saker. Löpning är medicin. 

Nu, nu, nu

Vid Norsbro

Jag undrar hur jag kommer se tillbaka på den här tiden? Den här veckan, de här dagarna. Hur kommer jag att se på Limsjön marathon när jag blickar tillbaka, nästa vecka, om fem år, tio år...

Historien om oss själva skriver vi om hela livet. Hur vi förklarar och beskriver en sak förändras, från när det alldeles nyss är upplevt till hur vi betraktar det i ett efterhandsperspektiv.

Härom dan när jag och JW åt middag konsterade vi har det bra just nu, här, i nuet. Just nu är en väldigt bra tid i livet. Vi ska njuta av den tiden som vi har nu.

Även om jag känner mig enormt stressad också. Det är självpåtaget, kan tyckas. Nej, stressen är inte självvald. Men situationen är vald och jag vet vid 27 års ålder vad som triggar igång min stress. Ändå känns det som jag har det mesta under kontroll. Och jag vet ju någonstans att det inte bara är vad jag gör som påverkar hur det blir på lördag. Alla som är med skapar ju tillsammans en minnesvärd dag.

Precis som på ett bröllop...

Otippat att jag längtar till Kinnvallsjösätra och räknar dagarna tills jag kan åka dit?

Nej.

Den här veckan alltså...

5 dagar kvar! Nu börjar nedräkningen på riktigt!

Varje kväll denna vecka har jag Limsjön Marathon-aktiviteter! Det är mycket som ska ordnas. Jag ska även jobba och träna givetvis. Det är tur att jag är ledig torsdag och fredag för allt som ska ordnas. Tur är det inte heller, det har jag sett till att vara. Nu finns PM för Limsjön marathon på bloggen, missa inte att läsa det!

Sommaren gör sig ingen brådska i år... bilden här är tagen för ett år sedan! Det är inte lika grönt ute nu. Häggen har inte slagit ut, men jag tror att den gör det lagom till helgen. Just nu ser väderprognosen för lördag riktigt bra ut, men jag törs inte lita på det riktigt ännu.

I kväll ska jag ut och springa banan. Ryktet säger att det är riktigt blött. Jag vet att kommunen kommer att arbeta med stigen denna veckan och bl.a lägga ut grus där det är som mest lerigt. Ändå, ta med torra strumpor om du ska springa på lördag! Det blir som en extra utmaning att springa på lördag, mera grisigt, mera lera, hårdare, tuffare!

Lördagsnöje

Till kvällsmat igår åt jag en stor portion med söta jordgubbar och vispgrädde! Med sådan kvällsmat är det ingen sak att hålla sig ifrån sockret. Energi behövdes efter dagen...

 ...då vi var ute på en lång, lång cykeltur. I sned medvind cyklade vi iväg mot Insjön, Rexbo och alla små byar och sjöar som ligger på vägen mot Kvarnsveden. De första 43 kilometrarna gick så lätt och vi höll över 26 km/h. Jag noterade även nytt hastighetsrekord, över 53 km/h i en backe! 

 Och det som är så fint med cykling, man kan cykla till ett konditori och fika! Igår, Kvarnsvedens konditori.

Och sen bar det av hemåt. Med motvind i 49 kilometer. Det gick bra den första milen, men de sista 40 kilometrarna var väldigt utmanade både fysiskt och psykiskt. Jag är ovan att cykla så långt och fick ont i ryggslut, höfter, baken och benen. På slätterna blåste vinden så kraftfullt att det kändes som cykeln stod still. Orken var helt slut. Det kändes som evigheters evighet hem...

Men hem kom vi, till slut. Efter nästan 93 km cykling och 4 timmar på sadeln. Så trött har jag inte varit sen efter Vasaloppet! Därför strukturerade jag om i planeringen, och söndagen fick bli vilodag. Jag tänker träna smart nu och inte bli sjuk igen.

Träningsvärken idag är minimal, cykling måste vara skonsam träning! Däremot är jag törstig och hungrig som en varg. Magen är som ett hål. Jag dricker vattenglas efter vattenglas.

Och sysselsättningsproblem då jag ställde in träningen? Nej, det ligger inte för mig. Jag har läst examensarbeten, arbetar massor med Limsjön marathon, städat trapphus, lagat köttbullar på älgfärs, gräddsås, potatis och lingon (allt när- eller hemproducerat), besökt golfbanan, promenerat och haft det söndagsbra!

Limsjön marathon - den snälla tävlingen

Mindre än en vecka kvar!

Jag har fjärilar i magen redan nu. Limsjön marathon i mina tankar - dygnet runt!

Och nu har vi passerat 35 stycken föranmälda löpare!

En tjej som anmälde sig skrev att hon tyckte att Limsjön marathon hade "ett väldigt sympatiskt upplägg". Det var fint, för precis så vill jag att det ska vara! En snäll tävling! En sympatisk tävling och träning, där löparglädje är ledordet! Där alla vinner. Där vi tävlar med varandra, inte mot. 

Limsjön marathon, det sympatiska, solidariska arrangemanget! Det låter väl fint det?

Nu ska jag ut och springa banan snart. Härlig dag idag!

Länklycka

De sista dagarna har jag blivit glad över fina blogginlägg och länkar...

Coola, smarta Anki gav mig en "Power Award" och skrev en skidåkande löpare och cyklist som haft motgångar med förkylningar den här säsongen och inte haft möjlighet att följa sin plan och träningsplanering, men som ändå lyckades göra ett så kanonfint Vasalopp! (...) Du har massor av power inom dej, tvivla aldrig på det! En dag tjejen, en dag .. 

Och Lars Erlman (ni missar väl inte hans modiga, häftiga satsning på en Superklassiker?) skrev ett helt inlägg om Limsjön marathon! Det ska bli kul att träffa honom och hans fru på riktigt nästa helg. Jag har sett Lars i skidspåret i vinter men inte riktigt vågat heja!

Utflykt till Björnparken

Idag var det så dags. Utflykt till Orsa Grönklitt och Björnparken stod på programmet. Jag och JW åkte och hämtade upp tre förväntansfulla små killar... bilen var fullpackad med picknick och alla tjattrade glatt hela vägen till Orsa. 

 Vi började med  fikastund inne i Rovdjurscenter. Kaffe, saft, banankaka och vindruvor.

 Och sen drog vi ut, med pirr i magen både stora och små! Och vi hade sådan otroligt tur.

Fast det är stora hägn så stod djuren så vi kunde se dem på nära håll. Isbjörnarna kom gående när vi kom, nyfikna och intresserade.

 Klart man tar chansen att åka vagn... Men Gustaf knatade själv hela dan, med blossande kinder och pigga ben och utan ett endaste litet gnäll.

 Som sagt, vi hade otrolig tur. Vi fick se både de skygga järvarna och lodjur på nära håll.

 Att se snöleoparden var något av det häftigaste! Den sprang utmed stängslet när vi kom dit och var nyfiken.

 En helt otrolig svans!

 Parkens största invånare - Kamtjatkabjörnarna - hade vi också turen att få se flera gånger på riktigt nära håll. De är verkligen helt enormt stora!

Det som är fint med Orsa Grönklitt och Björnparken är att djuren har stora areal att leva på. Visst kan det innebära att man har "otur" och inte ser djuren, om de inte har lust att visa upp sig, men det känns ändå så mycket bättre.

 Om du tittar noga ser du en Sibirisk tiger som ligger där i dimman... tigrarna var så vackra och mäktiga. Vi såg de inte på så nära håll, men fick se dem leka och hoppa omkring. Surrealistiskt att se tigrar i dalaskogen, bland granar och tallar!

 Efter ett varv runt hela parken var det lunchpaus i Rovdjurscentret. Våra killar var hungriga som vargar!

 Och den medhavda maten fick väldigt bra betyg!

 Killarna visar hur många portioner var de ätit...

 Vi var inne och värmde oss och tittade på utställningen. Det är fantastiskt att se hur läraktiga och intresserade de är!

 Odin framför ett kranium från en grottbjörn.

 Gustaf är pedagog och visar de yngre...

 Sen var det ut i regnet igen! Nu var vi faktiskt helt ensamma i parken, inte en enda till besökare såg vi.

 Och vi hade sagolik tur och fick se de skygga vargarna.

 Och turen fortsatte. Personalen stod och matade Freja och hennes ungar, födda 19 januari, när vi kom förbi. Det var så fint när de kom skuttande ur skogen och fram till personalen.

 Tillbaka upp till vår kompis snöleoparden!

 Och vi fick se en brunbjörn som satt och skalade och åt apelsiner...

Efter en lång dag på Björnparken åkte vi sedan hemåt Leksand. Så nöjda och glada så det är inte klokt! Jag och JW kände oss som världens rikaste troll som fått en sådan dag tillsammans med killarna. Att det regnade hela dagen spelade inte ens någon roll. Vi var i princip helt ensamma i parken, djuren var pigga och nyfikna, och vi behövde ju inte svettas... Gustaf frågade Vad blir nästa äventyr? Ja säg det! För att det blir fler äventyr, det är säkert!