Med Sommar i öronen och kola i benen

Jag är världens blödigaste person. På TV går för tillfället Idol och jag börjar gråta varje gång någon går vidare och de visar sin stora glädje över detta. Idag när jag sprang lyssnade jag på "Sommar" med Annika Sörenstam. Ett dåligt och tråkigt "Sommar"-program, men när hon beskrev hur hon vann sin tredje US Open kunde jag knappt hålla tårarna tillbaka...

Annat var det när Maria Akraka pratade i mina öron söndagen för två veckor sen. Det var ett kul program. Och den dagen gick löpningen bra med. Det kanske finns ett samband? Eller kanske inte, men något ska man ju skylla på. Kola i benen och för hög puls duger inte riktigt.

På önskelistan, en bastu

Senaste veckans häftigaste upplevelse var att bada vedeldad bastu vid Öjesjön och Julgåsviken, sent på kvällen. Tre gånger badade jag i det femtongradiga vattnet, för att sedan springa in i bastun igen. Det var bara lite läskigt att krypa ned i det becksvarta vattnet och under ytan... Det är något visst med att bo vid vatten!

Historien om Jonna Krokfingra, kapitel 73

Fredagseftermiddagen tillbringades på en vårdcentral. Timme efter timme... Eftersom mitt lillfinger fortfarande ser ut som en krokig liten gren med röda och blåa färginslag kändes det bäst att få den där röntgen gjord till slut.

Men efter fyra röntgenbilder kunde doktor Bruno konstatera att jag inte har någon fraktur utan en ledbandsskada i fingrets mjukdelar. En fingerfraktur tar några veckor att läka. En ledbandsskada kan ta fem MÅNADER. Hurra!

Jag tröstade mig med en mil lugn fredagslöpning tillsammans med hunden Doris. Nu dricker jag dagens första kaffekopp och ska sedan fredagsstäda och laga... tacos! Surprise, surprise. Vad gör man inte för att glädja sin älskade!?

100 % livskvalitéet

Att vara ledig på onsdagar är underbart!Jag pysslar! Det händer ungefär tre gånger per år. (Höstpyssel, advents- och julpyssel samt vårpyssel)Jag (och Doris) njuter av septembersolen! Inte genom löpning (tyvärr) men dock två långa promenader.

Sen hämtade vi Odin på dagis, åkte hem och drog ut på picknick i solen. Vi hälsade på kossorna, drack kaffe och åt upp en påse gudomligt goda kanelbullar!

Back in business

Vardagen har rivstartat denna vecka! Visserligen känner jag mig ömsom speedad, ömsom urlakad men samtidigt gillar jag det. Nya kunskaper, utmaningar, händelseutvecklingar, möten... även om man en dag när man kastats från det ena till det andra ibland önskar en kopp kokkaffe, sittande på en sten vid Dammtjärn.
*
Sådana dagar är träning och framför allt löpning eller skidåkning det bästa sättet att befria sig från karusellen. Sådana dagar är det förjäkligt att fortfarande inte vara helt frisk och få träningsförbud av sambon, syskonen och Michaela.
*
Michaela och Magnus som igår bjöd på en underbar måndagsmiddag, ljuvligt len potatis- och purjolökssoppa, nybakt limpa och till efterrätt ugnsbakade äpplen med en hemgjord vaniljsås till... Vilka vänner! Dammtjärn, oktober 2008. Om ett par veckor åker jag och JW dit på ett litet höstlov, längtar!

En berättelse om ett lopp och om systrakärleken

Förlåt Elina, självklart ska jag skriva en loppberättelse.
*
Jag och min lillasyster hade sedan länge bestämt att Tjejmilen skulle avsluta sommaren. Vi har tränat en hel del tillsammans i sommar, när inte jag varit sjuk eller vi varit bortresta. Limsjön, golfbanan, backintervaller uppför slalombackar, trappintervaller, banintervaller…

I söndags var det så dags! Min start var inte helt självklar, då jag åkte på en dyngförkylning i mitten av veckan. Men då jag inte hade feber och halsont, utan ”bara” rejält täppt och matt, bestämde jag mig för att starta.

Det var en solig och underbar dag på Gärdet! 28 000 anmälda tjejer och nästan 23 000 startande. Tunnelbanorna och stadens gator var fulla av löparklädda kvinnor. Jag och Elina var så fina i våra likadana tävlingslinnen som vi inhandlat, solgula! Per sa att vi såg ut som bålgetingar. Vi hade en hel hög av supportrar, härliga vänner från Stockholm, Uppsala, Leksand, Linköping.

Vi startade i grupp 1 tillsammans med cirka 3000 andra. Första 5-6 kilometrarna försvann snabbt under våra fötter, kilometerskyltarna dök upp hela tiden. Dock kände jag att något inte var bra i min kropp. Jag hade en rejält hög puls, låg runt 180 och efter halva loppet runt 185 vilket är mycket högre än vad jag ligger på jämförbara pass.

185 i puls får jag annars bara av att springa uppför en slalombacke eller på en avslutande, tuff banintervall… så jag förstod att om hjärtat konstant jobbade lika hårt som när jag springer så tuff löpning så var det inte bra. Vid 8 km sa jag till Elina, som såg väldigt stark ut, att jag inte vågade pressa på och uppmanade henne att sticka om hon orkade. Hon tvekade lite, vi hade pratat om att springa i mål tillsammans. Men jag kunde inte göra mig själv eller henne rättvisa, och ville att hon skulle få ge allt och få ut allt jobb hon lagt ned.

Hon såg på mig med all systrakärlek som finns, sa en mening som finns bevarad i mitt hjärta och fick mina ögon att tåras. Sedan stack hon iväg, jag såg henne framför mig i sitt gula linne. Jag var så lycklig att hon var så stark och snabb och klarade sitt mål med råge. Hon drog mig hela vägen i mål när jag såg henne skymta längre fram i vimlet.

Min tid slutade på 54.09 vilket är min sämsta tid någonsin och mer än 5 minuter sämre när jag sist sprang Tjejmilen, och betydligt sämre än alla andra 7-14 km lopp jag deltagit i. Men jag bevarar den fina, soliga dagen och att få springa tillsammans med Elina. För henne hade jag kunnat springa flera mil med den pulsen. Att få dela en sommar, en satsning, en helg. Det betyder allt.

Tjejmilen 2010 - Upp som en sol...

Note to self: Spring inte tävlingslopp dyngförkyld. Det är en nära döden-upplevelse med en puls som slår i taket och en sluttid som inte blir som önskat.
Note to self 2: Spring flera lopp med världens finaste lillasyster!

Ingen vanlig fredag

Ingen fredagssimning - förkyld och sparar krafterna till när de behövs bättre.

Ingen fredagsöl - jag dricker inte öl dagarna före tävling.

Ingen fredagsmat - jag är själv hemma och orkar inte anstränga mig. Tjockbulla med ost och ett glas lättmjölk till...

Inget sällskap i soffan - han är på EM-kval på Råsunda.

*

I morgon bitti åker jag till Uppsala och på söndag morgon vidare till Stockholm. Mitt roligaste fredagsnöje just nu är att försöka packa allt i en liten, liten ryggsäck.

Bildkälla.

Jo jag ska springa Tjejmilen på söndag... Av någon anledning har jag fått det väldigt fina startnumret 777 vilket gör mig kvalificerad till att starta i grupp 1. Om loppet försöker jag tänka att det ska bara vara kul, att ha roligt och starta i Sveriges största lopp.

*

Jag har ingen aning om formen, innan förkylningen kändes löppassen riktigt bra. Men jag vet att jag inte är lika tempostark som för ett par år sedan. 2008 sprang jag Tjejmilen på 49 min, efter att ha börjat löpträna någorlunda kontinuerligt 2 månader tidigare, och senare samma år Vintervarvet 14 km på 1.08. 2009 sprang jag 7 km på 30.09. Efter det ändrade jag fokus mot mer styrketräning, skidåkning och långdistanslöpning.

*

Idag har jag faktiskt inte en aning om vad jag kan springa en mil på. Det blir spännande att se, först och främst önskar jag mig total friskhet så att jag kan göra det jag kan!

Över Åkerös åkrar

Såhär fint är det i Leksand en kväll i september! På ljuvlig promenad över åkrarna på Åkerö (strax utanför centrala Leksand) med en snygg och smart tjej.

Mamma goes crazy i Köpenhamn

Jag har en mamma som är som en liten räka. En snygg räka! Hon har karaktär, tränar disciplinerat, och äter nyttigt hela veckorna. Men ibland spårar även hon ur... Som marathonsupporter i Köpenhamn åt hon till frukost en morgon chokladwienerbröd OCH fralla med Nutella. Detta har hon förnekat i efterhand, men jag har hittat bildbeviset!Och vad gör det egentligen mamma?

Äntligen har vi bokat en resa!

Hurra! Den 9 november åker jag och JW till Egypten! Mitt i allra gråaste november kommer vi tillbringa en vecka med sol, bad, löpning på stranden och en och annan öl! Allt i allra bästa charterstil på ett riktigt familjehotell!

Det bästa träningsvädret?

Jag har funderat en del på olika träningsväder på slutet. Det stod i Runners World att Mustafa Mohameds favoritlöparväder är +15 gr och mulet.
*
Är det för varmt och för soligt blir det besvärligt tycker jag. Kraften tar snabbare slut, även om man blir mjuk och varm i kroppen och musklerna. Sommartid är morgnar och sena kvällar bästa löpartiden. Och då kan man få härliga upplevelser, en ljum sommarkväll med alla dofter och läten som hör sommaren till.
*
Är det för kallt blir jag stel och knakig i kroppen i början av passet. När man väl blivit varm är det inga problem. Jag har sprungit i -20 grader och det funkar, även om det inte är det roligaste.
*
När regnet strilar brukar jag tänka på vad Sofie sagt till sina förbryllade kollegor, när hon trotsat ovädret och outtröttlig springer till sin arbetsplats. Jag är inte gjord av socker... Härom veckan, när det fortfarande var varm sommarkväll, var det otroligt härligt att springa i duggregn. Men är det ösregn väljer jag gymmet.
*
Vad är då det bästa träningsvädret? Enligt min mening, kvällen i kväll är nästan perfekt för löpning! Det är 12 gr, mulet, uppehåll, frisk och klar luft. Marken är fuktig, jag springer över våta barr, det luktar jord och höst.
**
Men det finns många härliga löparväder, en kall, stjärnklar vinterkväll med gnistrande stjärnor och rykande skorstenar, en solig vårdag med slask och plask, en sommarmorgon med fågelsång, en becksvart oktoberkväll med frost i gräset...
*
Vad är ditt bästa träningsväder?
Inte helt fel, löpning hem från Leksboda en lagom varm och solig majdag!

Underbara smaker och saker

Vilken god mat jag ätit hela helgen! Igår var det kalas och tre rätters middag på hotell Gyllene Hornet i Tällberg, så himla gott! Idag gjorde vi en Gratinerad pasta med medelhavssmaker! Massor av grönsaker och härliga smaker. Klicka här för recept, bild och tillagning!

Vilket härligt lördagsnöje!

Jag måste fortsätta lobba för att varva sin vanliga distanslöpning med intervallträning, det är ju så kul! På slutet har det blivit trappintervall, backintervall och även korta intervaller på bana (400 m).
*
Idag var det härlig, sval höstluft, jag, sambon, lillasystern och ett pass med 400 m-intervaller på en fjädrande bana!
*
2 km uppjogg, 8 st x 400 meter, 2 km nedjogg. Tempo på intervallerna mellan 4:30-3:38 min/km. Majoriteten av intervallerna (6 st) låg på motsvarande 3:50-3:38 min/km. Snabbaste intervallen på 1.27 min (alltså, 3:38 min/km-fart). Egentligen kanske man borde sprungit 10 st, men vi maxade så mycket på åttonde att vi var helt nöjda efter det...
Och lördagsnöjet fortsätter, i kväll ska vi fira min fina, världens bästa, pappa som fyller 60 om några dagar...

Tänk att det kan vara så...

...att man efter en arbetsvecka känner sig glad, pigg och stark! Att man mest har skrattat, pratat, arbetat och uppskattat det. Att vardagen känns välkommen. Jag är lyckligt lottad, på alla sätt! Trevlig helg!

Känner du dig inte som en sadist ibland?

Frågade Elina under gårdagens 12.5-km löprunda. Nä! svarade jag. Däremot skulle jag vara överlycklig om någon emellanåt peppade mig runt på turer som sprängde mina gränser, tillade jag, något självgod... någon som frågade om jag inte ville följa med på ett långpass, eller sydde ihop ett intervallpass eller något annat kul!

Vändan igår var lillasysters längsta löpning någonsin, och jag är bara stolt att ha tagit henne med på det!

*

Idag är det en fartfylld, fulländad fredagskänsla! Ni vet allt det där som gjort att en av mina vänner tänkte på Jonna när hon tänkte på fredag. Fredagssimning, fredagskjol, fredagsfika, fredagsöl!

En bra grej helt enkelt

På mitt nya jobb jobbar jag 75 % ! Det är helt underbart! Vanligtvis är jag ledig onsdagar. Det innebär att tisdag kväll blir det fredagskänsla, ingen panik i säng och så vidare... Och onsdagen kan ägnas åt hundra bra saker! Fika, vila, umgås, träna, tvätta. Jag ser framför mig hur man kan lägga långpass i skidor/löpning även på en onsdag framöver och inte behöva centrera allt som är tidsödande till helgen.

I morgon är det jobb igen och det känns kul!

Vasaloppet är redan fullt!

15 800 anmälda till Vasaloppet! Helt galet! Tur att jag och JW redan har våra platser säkrade...

För att inte riskera startplats i Stockholm marathon 28 maj 2011, så anmälde jag mig dit också nu på morgonkvisten! Det innebär att jag våren 2011 planerar start i...

-Tjejvasan 30 km 26/2

-Vasaloppet 90 km 6/3

-Stockholm marathon 42.2 km 28/5

Det borde väl räknas som en halv klassiker, eller något? Det blir förhoppningsvis en klassisk vår, iallafall! Bildkälla

Oj, så trött jag blev!

Efter första dagen på nya jobbet var jag mer än nöjd, men så himla trött! Alla möten, människor, namn, rum och information gjorde att att jag såg i kors sista timmen.

Hemma blev det en rätt trist fisk till middag, det är inget kul att komma hem sent och laga middag åt sig själv. Hundra gånger trevligare när någon är hemma när man öppnar dörren, och har gjort middag...

*

Jag trotsade sedan skräcken för nya fall och ge mig ut på rullskidorna. Det gick bra, men är fortfarande inte särskilt kul. Det går inte ens att jämföra med löpning eller någon annan lyckofylld form av rörelse...

11 veckor, 79 dagar

Så kom den till slut, dagen när sommarlovet var över. Min elva veckors ledighet, mina sjuttionio dagars frihet är förbi, i morgon börjar jag på det nya arbetet.
*
En veckomatsedel är skriven, kylen är fylld, matlådan är färdig. Jag ska lägga i ordning kläderna jag ska ha på mig. Och jag känner både vemod, glädje och tacksamhet och hundra andra saker denna kvällen.
*
Hur har det då varit, sommaren, den långa ledigheten? Den som gjorde att tårarna rann av lättnad och en obeskrivlig känsla av frihet den fjärde juni.
*
Nej, det tror jag inte att jag kan förstå och begripa förrän i efterhand. Jag kan konstatera vad jag gjort, vad dagarna har spenderats på. Men vad det betytt för mig förstår jag knappast. Bara att jag fått mig själv tillbaka igen, på alla plan.
*
Torsdag den 3 juni. Nu ska jag bara må bra och njuta av sommaren i närhet av de jag älskar. Göra allt det jag vill och orkar. I morgon börjar mitt sommarlov.
*
Fredag den 11 juni. Och det är verkligen ett nytt liv som öppnar sig nu, som strömmar in och fyller alla dammiga vrår i mitt hjärta och kropp.
Nu doftar vinden av äpplen och jag älskar hösten också, det gör jag.

Brev från coachen

Jag har saknat min coachroll en del, men nu får jag utlopp för den igen... Det är två veckor kvar tills jag och lillasyster tillsammans ska springa Tjejmilen, och vi har en träningsvecka kvar på samma ort. Sedan åker Elina tillbaka till Uppis. Det är x antal veckor till Vasaloppet, mitt och JWs höstprogram ska ta form...

Idag påtade jag ihop ett mail till mina älsklingar och skickade till dem!

Träningsprogram vecka 34

Måndag: JW - Jobb 8-23

Elina - Uppstartsjogg 6-7 km lugnt tempo, noggrann stretch (Elina har solat och druckit vin i Portugal en vecka och behöver därför en lugn start)

Jonna - Alternativ träning

Tisdag: Medeldistans 8-9 km. Vi avslutar med att springa 1-2 ggr uppför Käringbergets slalombacke som en rejäl pulshöjare

Onsdag: Vila/alternativ träning

Torsdag: Distanslöpn 12 km

Fredag: Vila/alternativ träning

Lördag: 400 m - intervaller Siljansvallen

Söndag: Distanspass/alt träning/vila

Grattis Odin!

För två år sedan satt jag på ett tåg på väg till Köpenhamn, och fick det efterlängtade beskedet att Odin, min systerson var född! Odin en månad gammal! Redan då gillade han att vinka mycket, och glatt säga hej hej till alla han möter! Odin 2 år idag! Vår älskade systerson, grannunge, familjemedlem och kompis förgyller varje dag och vecka! Idag är han en stor kille som ropar hurra, sjunger Ja må han leva och har börjat på dagis. Han tycker även om att spela på plinkiplinki (gitarren) och äta russin inne hos oss.

Bondens marknad

Några minuters promenadväg hemifrån oss finns Bondens marknad varje lördag i augusti och september månad. Det är en marknad med försäljning av lokalproducerade grönsaker, rotfrukter, bär, bröd, bullar, saft, sylt, marmelader... Köpte hem två sorters tjockbulla (matbröd), kanelbullar och en påse trädgårdstomater!

Trollen är hemma igen...

Härom dagen skickade jag följande sms till familjen... Jag och Jonathan börjar förvildas så smått här i norrländska skogarna. Vi har slutat duscha, badar bara i Hinnsjöns kalla vatten. Rakhyvlarna har vi glömt hemma så kroppsbehåringen växer fritt. Vi grillar vår mat på glödande kol. På gården springer en harfamilj. (...)
Precis så var det! Visserligen finns dusch i stugan, men vi valde att bara bada i sjön. Idag kändes det därför ganska lyxigt att ta en lång, varm dusch och raka benen. Att varken ha fungerande dator eller tv gjorde mig inget. För mig är det ren livsglädje att få bo i en stuga vid en sjö i skogen. Ägna timmarna åt sömn, vila, läsa, äta, fika, grilla. Löpträna varje dag, och efter löpningen ta handduken och gå hundra meter ner till sjön och bada. Efter det sätta sig på altanen och läsa mera. Stigen ner till vattnet.
Varje eftermiddag på den soldränkta altanen (det var sol varje dag) ville jag bara stanna tiden. Solen, vattnet, granarna.Morgonkaffe på bryggan.
*
Jag och JW sprang varje dag. Visserligen gjorde semesterlivet att jag inte var i bästa löp(mage)form, men vi avklarade ändå ett antal distanspass och ett backintervallpass. Trots att det var förjäkla jobbigt var jag ändå så lycklig - att få springa backintervaller med sin älskling! Att få dela sitt stora intresse, tänk om JW varit intresserad av typ gå på museum eller så...
*
När vi sprang upp och ner förbi ett älgpass, tänkte jag på glädjen i att kunna göra en sådan sak tillsammans, jag fylldes av en sällsam självkänsla, att vi är sunda, starka och aktiva tillsammans! (förresten är Norrlandslöpning som ett enda backintervallpass hela tiden, det går bara upp och ner och upp och ner...)En fin byrå.Veckans enda lilla dramatik var att jag till slut fick uppsöka vårdcentral i Själevad för att se över mina rullskideskador som läkt dåligt. Doktorn trodde att jag har en kapselblödning i lillfingret, och att det pga blödningen inuti fortsätter vara svullet och krokigt. Tar tre veckor att läka. Att såret på knäet gör så ont och läker så sakta beror på att det är ett brännsår/skada, där ny hud måste växa ut infrån och inte från sårsidorna. Kommer nog bli bra snart, men jag får nog ett ganska ärrigt knä.

Mot Västernorrland!

Tidigt imorgon far vi upp mot en liten stuga vid en sjö i Västernorrland. Ni vet - upp till det där stuglivet som jag älskar så. Långa frukostar, promenader, löpturer, vedeldad bastu, slänga sig i en kall sjö, dricka öl, grilla, glömma klockan, timmarna och minutrarna. Låta dagen gå utan sekundstyrning. Förra året skrev jag såhär, när vi varit där.

Det var en 50 mil lång bilresa som inte kändes för lång utan lagom lång. Och någonstans strax söder om Örnsköldsvik svängde vi av, in i ett böljande grönt och blått landskap med sjöar, skog och åkrar så långt ögat når.

Jag slängde mobiltelefonen i ett hörn dit örat inte når, förlåt kära familj för att jag gick upp i rök och inte hörde av mig särskilt ofta. Jag var för uppslukad av att bada vedeldad bastu, slänga mig i Hinnsjön, dricka en öl, ta fikapauser, äta mat, fiska (!!!), springa, promenera, bläddra i en tidning, dricka kaffe, pussas miljoner och miljoner gånger, ha långa, fina samtal med en fin familj och en fantastisk morfar och en pojkvän som inte är av denna världen...

Mot skogen! Med kaffekorgen packad och bilen fullproppad med mat, i morgon far vi!

På kalas och till tippen

Igår fyllde min kloka, påhittiga, snygga och omtänksamma storasyster 31 år! (Bilden) Hon bjöd på kalas, och en makalöst god älgfärssoppa som uppskattades av både stora och små. Till efterrätt säsongens första äppelkaka med glass! Så gott...

Vi bor ju grannar med Malin och hennes familj, som i december utökas från tre till fyra personer. När man har lyckan att bo granne med dessa, förstår man inte hur man ska kunna göra något annat någon gång...

*

Just nu går jag igång på att få saker genomförda! Det är så skönt! Hittills idag kan jag bocka av

-åka till tippen (återvinningscentralen) med skräp och skrot

-tvätta bilen

Allting helt på egen hand, som en riktig kraftakvinna...

Bra på att fatta snabba dåliga beslut...

Känner mig lätt gråtfärdig för tillfället. Jonna, mästare på att fatta snabba, dåliga beslut.

Exempel 1: Jonna bestämmer sig för att hon ska läsa jägarskolan och ta jägarexamen. Det är nog inte så svårt, och få frysen full med älgkött verkar schysst.
Resultat: X antal tusen kronor och många timmar senare inser jag att det här med jägare är inget för mig.

Exempel 2: Jonna bestämmer sig för att hon ska köpa rullskidor. Det verkar kul och blir bra träning inför Vasaloppet. Åker ändå med viss tvekan iväg och lägger x antal tusen kronor på ett komplett rullskidpaket.
Resultat: Sitter i kväll efter en rejäl vurpa med ett krokigt, vrickat, blått och smärtande lillfinger, ett blödande, uppskrubbat och värkande knä, en trasig stav och ett par trasiga löpartights.

Jaha, antingen ger jag upp nu och säljer skiten till någon mer begåvad eller så är det bara att kämpa på...
Jag har inte ens riktigt plåster eller bandage, utan har knutit en strumpa runt knäet.

Den svåra saken att säga hejdå

Idag, på dan, satt jag och tänkte att nu får hösten gärna komma, åh vad jag längtar till hösten, september, oktober, snön, skidåkningen... Sen var vi ut och sprang, fyra vänner, fyra syskon, två syskonpar. Jag, Elina, JW, Honey. Genom regnet sprang vi fyra starka och pigga, en av de klassiska rundorna. Och jag slås av att det verkligen är sista veckan nu. Sista sommarveckan. Sista veckan som H bor i Leksand, för på söndag far hon iväg för resor och studier.

Och allt väller över mig då. Jag älskar att bo här, vi kommer bo kvar här i höst. Men de fattas mig, flyttfåglarna. Nu flyttar även H. Från början min lillasysters vän som jag också blev vän med, vi två Norettöser som hållt i varandra. Jag har vant mig vid att ha henne några minuter bort, uppe på berget.

*

Under de sista två åren har vi delat så mycket, vi har umgåtts, haft fredagskvällar, åkt längdskidor, sprungit, sprungit, sprungit, workoutat, gymmat, simmat, tävlat, festat, dansat, promenerat, ätit bakelser, delat söndagsmiddagar, varit ledsna, glada, förvirrade, peppat, pratat, pratat, pratat, planerat, fattat bra beslut, hon sammanförde mig något ovetande med sin bror JW...

Det finns hur mycket gott som helst att säga om denna människa, men jag tror jag ska göra det till henne personligen istället. Men alla som träffat H vet att hon är något alldeles extra speciellt. Och numer är vi både vänner och familj.

*

Det här är en märklig vecka, det är en vecka av hejdå och hejdå sommar. Det här blev mycket vemodigare än jag velat, det är ju positiva saker som väntar oss alla men jag har svårt för att säga hejdå, om än bara tillfälligt.

En rosa kväll i Laknäs

Min svåger bjöd in till sommarfest. En kväll med rosa tema för mig, min gamla Tjallamalla-jacka fick rycka in, rosa skor och rosa rosévin. Och rosa hallon i bålen... Nu blev det ganska mycket bilder på mig och oss... men jag vet inte om de andra festdeltagarna vill vara med på bloggen. Dessutom går jag på fest typ en gång om året så jag är helt till mig över att sminka mig, klä upp mig och ha andra bilder än bilder där man är träningsklädd... Vi träffade fina får! När de insåg att vi inte hade mat till dem, var vi inte så spännande.
Fin lillasyster!Kärleken i mitt liv och ett jordgubbsspett. Nu är kl 11.11, jag har fortfarande inte ens borstat tänderna eller klätt på mig, är tung i huvudet (...)men glad i hjärtat och om sex dagar åker vi på semester!

Saker att glädja sig åt en regntung söndag...

- Jag har en planerad vilodag som jag både behöver och uppskattar! När hände det sist, i träsket av ofrivillig vila hela halva sommaren?
- Jag har under veckan genomfört träning precis enligt planering och utan störningar!

Måndag - Kortkort kvällsjogg 4 km efter bilresa hela dan/vilodag
Tisdag - Förmiddag Löpning 8.3 km
Eftermiddag 70 min styrketräning gym ben triceps axlar
Onsdag - Friskis Utejympa 60 min med efterföljande 6.63 km löpning
Torsdag - 400 m intervallträning tot löpning 7.20 km
Fredag - 60 min styrketräning gym mage biceps bröst
Lördag - 16 km löpning
Söndag - Vilodag

Ge mig flera bra veckor och en lång tid utan störningar från skador och sjukdomar, snälla.