Att jobba med målbilder tycker jag är bra. Eliten kanske drömmer om pallen och ädla medaljer... Inte jag. Under dagens isande kalla pass på Motorbanan i Rättvik tänkte jag mycket på att få komma hem, sätta på mig den inte så snygga (förlåt Andreas) men ack så sköna ulliga lila tröjan och lägga mig under filten.
Idag var det -6 och vind. Jag frös mycket mer än jag gjorde när det var -18 och vindstilla. Fösta 18 km åkte jag tillsammans med vänner, vi pratade bort tiden. Jag tog en kaffe och smörgås innan jag fortsatte 18 km till. Det blev totalt drygt 35 km med ren stakträning. Skönt med variation och åka i ett annat spår, flackare spår än detta är svårt att hitta och jag hoppas det blir fler turer dit i vinter.
Nu ska jag bara försöka samla kraft att lämna soffan för att ta itu med tvätt och matlagning innan min man kommer hem.
Jag funkar precis lika! Men nu har jag rört mig så lite på senaste att både ätande och soffhäng börjar mista sin charm....
SvaraRaderaDet är bra med målbilder. Och bra att få utmana ibland. Då känns belöningen extra bra!
SvaraRaderaVilket kanonpass! Och en charmigt värmande målbild. De är de allra bästa, tycker jag.
SvaraRaderamen nu har jag väl hört nog inte snygg? det har du ju sagt förut snyft kramar
SvaraRaderabra jobbat i kylan, jag håller mig inomhus i Luleå. Brrr! men nu har jag uppdaterat skidparken för barnen och hunden gillar frusna sjön... bra pass!
SvaraRaderaHaha, det sköna är ju sällan det snyggaste!
SvaraRaderaBra milsamlande i helgen :)
Jag tror alla har en sådan målbild mellan varven. Elit eller ej. Ser mysigt ut!
SvaraRaderaBra skidat där!! Målbilder är gott och ha! Mysigt och få gosa ner sig i soffan!
SvaraRaderaDu är så klok! Soffhänget är min målbild minst hälften av alla gånger haha:)
SvaraRaderaRiktigt bra jobbat i spåret!