Jag åkte hem från jobbet efter halva dagen, med feberblank blick. Slumrar och sover, lyssnade på fin musik, börjar titta på gamla bilder. Känner både glädje och saknad.

Vänner som jag inte träffar så ofta. Men två av dem träffade jag i lördags.

Fina Kaspar som inte finns längre. Och hans bror Algot som försvann och aldrig kom igen.


Älskade farmor som fattas oss varje dag.

Nu dricker nog farmor och Lill-Maja kaffe ihop i himlen och pratar om viktiga saker.

Ibland kan jag sakna vindslägenheten. Inte bara för att jag nog aldrig kommer att bo i en så snygg lägenhet igen, utan även för att jag bodde där en så speciell tid i livet.

Snart kommer den här saknade lillstrumpan hem för jullov.
Det är väl en del av livet, saknad, längtan...
Åh! Du är så klok. Fina bilder och ord!
SvaraRaderaSnart ses vi en massa!
SvaraRaderaJa, vad man kan sakna...
Fint inlägg men man blir ju orolig för dig om du blöder näsblod så nu åker du till doktorn idag kramar
SvaraRaderaDu har så fina tankar bästa Jonna. Kramar i massor och krya på dig!
SvaraRaderahärligt att att titta på gamla kort o minnas! jag bläddrar ofta i mina album och det är alltid lika kul (och lite sorgligt). Kram
SvaraRaderaÅÅH din gamla lägenhet in my heart. <3<3<3<3<3<3
SvaraRaderaAlltså nog för att man kan gå klädd typ hur som helst på Vallen, men min outfit på den där bilden. Herregud.
SvaraRaderaJa både längtan och saknad verkar ingå, kommer som på köpet.. Hoppas du frisknar på dig snart! Kram
SvaraRaderaSitter här med tårarna rinnande utmed kinderna. Underbart inlägg! TACK!
SvaraRadera