tisdag 18 maj 2010

Hur lycklig är man inte för att ha någon som kallar en för sin kärlekskrokodil och ger en uppmuntran när marathonuppladdningen inte riktigt går som tänkt?
kl.

3 kommentarer:

  1. Elina18 maj 2010 kl. 15:15

    Jättelycklig?! Superfina blommor! Här har det snålats in på den fronten den sista tiden. Matbordet känns väldigt tomt och trist!

    SvaraRadera
  2. Emelie18 maj 2010 kl. 17:51

    jätteglad och varm i hjärtat!

    SvaraRadera
  3. mbh18 maj 2010 kl. 20:46

    åhh...

    SvaraRadera