fredag 30 november 2012

1 advent - more is more














Nu är klockan snart 21.45 och vart tog den här dagen vägen egentligen? Min adventspysseldag! Jag hade ändå, vis av erfarenhet, förberett en del innan. Dammat, strukit, handlar alla julblommor, kollat att stakar och stjärnor inte var trasiga och så  vidare...

Inramningen av dagen idag kunde inte vara mer önskad, ymnigt snöfall från morgon till... ja, fortfarande! Hopp om skidspår väldigt snart! Jag har farit runt som en skållad råtta, men även hunnit med både fika och middag med lillasyster och mamma. I helgen blir det julmarknad och traditionsenlig första adventsmiddag hos mina föräldrar.

torsdag 29 november 2012

Börja om från början

Nä, så är det ju såklart inte. Men det är så det känns när jag joggar iväg på en liten 5 km-runda efter en veckas halsont. Ändå kunde jag knappast vara gladare! Jag tog helg redan vid 14.00 idag, flexledig på eftermiddagen och semester i morgon och det kändes som att jag dansade hem från jobbet. Jag fick byta om till träningskläder och jogga iväg genom ett snöpudrat landskap! Och i morgon är det adventspysseldag. Början på en underbar adventshelg!






onsdag 28 november 2012

På önskelistan

När jag satt och filade på årets önskelista så kom jag fram till att en regntät cykeljacka är något jag verkligen önskar mig!
Herre gud alltså! 2012 har det regnat, regnat, regnat. Att cykla Vättenrundan var mer som att cykla genom Vättern, än runt Vättern.

Och så ramlade jag över en bild på denna regntäta cykeljacka... Den skulle jag verkligen vilja ha av tomten!

Jag önskar mig även ett antal par skor, till workout, spinning, löpning, pjäxor... Min skogarderob är i akut behov av uppgradering. Ett par högklackade skor skulle inte vara fel heller.

Vad önskar du dig i julklapp? Förutom fred på jorden, ingen fattigdom och bromsad miljö- och klimatförstörelse. Det önskar jag mig också.

måndag 26 november 2012

Nedräkning

Bara tre arbetsdagar kvar... sen smäller det! Årets adventspysseldag!

Jag har fortfarande ont i halsen. Det enda som är bra med att inte kunna träna är att jag hinner mycket annat. Det finns så mycket tid när inte halva kvällen går åt till träning! Jag hinner laga mat, fixa hemma, elda, gå en långpromenad med sambon, spika upp tavlor...

Och det enda tråkiga med att göra så fint hemma, är att jag aldrig vill åka bort sen.

Den bästa tiden, det är den före jul. Från fredagen före första advent, fram tills juldagen. Det är liksom jullycka hela dagarna långa... korta...

Nåja, man kan väl konstatera att man (jag) inte alltid är på topp direkt, inte i bloggandet heller. Bättre blogginlägg har skrivits, men ibland kanske något är bättre än inget? Eller är inget bättre än något dåligt?

söndag 25 november 2012

Färg i november



Det finns färg i november också.

Det gäller bara att leta ordentligt.

Ungefär som med livet, det finns alltid ljusglimtar, guldkorn, silverkant och färgklickar. Om man bara letar lite.

Den här helgen har jag fått ont i halsen. Tråkigt såklart, men kanske till viss del en förklaring på min extrema trötthet sista tiden. Men jag har haft det bra ändå. Vi har bakat tjockbulla, jag har haft myskväll med två små killar 2 och 4 år, jag har sett Vinterstudio och krattat löv.

fredag 23 november 2012

Fredagsfint

Jag längtar löjligt mycket efter de här vyerna. Just den här vyn ser jag på skidor, på vägen till Fejmån.

Jag längtar jag längtar jag längtar... men det borde inte vara alltför långt borta? Och sen ska jag ta mig sjutton åka skidor varenda dag så länge det finns en snöflinga att åka på. Och jag ska ränna upp till Kinnvallsjösätra så fort jag får chansen.

Nu är det fredag! Jag har problem med uppdatering av nya bilder på bloggen, Blogspot säger att mitt bildkonto är "fullt"! Någon som vet hur detta problem kan lösas?

En härlig helg önskar jag er!

torsdag 22 november 2012

Karin 80 år!


Idag, den 22 november, fyller världens bästa Karin - min fästmans farmor och litegrann min bonusfarmor - 80 år!

Jag kan inte med ord uttrycka hur glad jag är att Karin finns i vårt liv! Hon är den mest omtänksamma, kluriga, påhittiga, söta och tuffa man kan tänka sig. Karin är aldrig omöjlig, hon är alltid pigg på att hitta på saker och ser även till att saker händer. Nyfiken och alltid intresserad av att lära sig nya saker, Karin läser min blogg, är aktiv både på Facebook och Twitter och uppdaterar sig om vad som händer. Det känns så lyxigt att ha fått lära känna dessa underbara människor, att ha fått en utökad familj där Karin och Bernt ingår.

Jag längtar alltid till Motala och våra besök där, eller efter att de ska komma hit. Så många härliga minnen vi har från alla turer dit, så glad jag är varje gång vi stiger in genom dörren till deras gröna lilla hus. Och nu är det bara några veckor innan vår nästa helg där, traditionsenligt vid andra advent.

Stort grattis till dig! 


onsdag 21 november 2012

BANG BANG ORANGUTANG

Jag BANGADE på dagens snabbdistans. Jag tänker inte rada upp någon lam ursäkt (det går alltid att hosta fram några...), det var en ren bangning. Jag orkade verkligen inte. Jag har världens sämsta självförtroende i löpning just nu, och att pressa mig till max i en snabbdistans kändes inte lockande. Det känns inte som att jag är där ännu. Istället cyklade jag till gymmet och genomförde ett pliktskyldigt mage-rygg-pass.
 
Det enda jag vill just nu är att fika, lyfta bänkpress och åka skidor. 

Och ibland blir jag så sorgsen när jag tänker på världen vi lever i, det här jordklotet som vi delar, människor och djur. Det är ett faktum att vi snart inte ens kommer kunna åka skidor, att våra årstider kommer suddas ut till en grå massa. Och att vi inte kan åka skidor kommer vara det minsta problemet. 

Ibland känns det bara hopplöst. Och spelar det ens någon roll vad vi gör när USA under 2011 släppte ut mer växthusgaser än någonsin tidigare? Det här oroar mig mycket i perioder, det är slitna ord men vad vill vi lämna över för jordklot till våra barn och barnbarn? Vad kan jag göra, vad kan du göra? Någonstans måste alla kämpa och dra sitt strå till stacken, även om det bara handlar om att åka kollektivt när man kan, äta mer vegetarisk mat och inte slösa på vattenresurserna. Små slattar i träningsvattenflaskan kan du t.ex. använda till att vattna blommorna med! 

tisdag 20 november 2012

I morgon...

...ska jag tydligen springa snabbdistans med orienteringsklubben. De har fartträning på onsdagar och jag får vara med, de är så hemskt gulliga! Men inte gulliga nog att avstå från det mest fruktade passet i min värld.

Snabbdistans är det mest tävlingslika träningspasset. På en snabbdistans ska du pressa dig i ett snabbare tempo än ditt vanliga distanstempo, kanske en något kortare sträcka än dina vanliga distanspass. Mina snabbdistanspass har ofta varit 5-7 km. Jag har ingen aning om vilket tempo jag kan hålla under en snabbdistans för tillfället. Mina löppass sista tiden har varit katastrofala, mitt vanliga distanstempo har nästan sänkts med 30 sekunder per kilometer i snitt. Och benen känns så tunga, så tunga. Ska det aldrig vända? Något enstaka pass har känslan varit bättre, men det går ändå fruktansvärt sakta och det känns som att jag kryper fram.

Snabbdistans kan även vara ett hemskt roligt pass. Jag sprang snabbdistans med orienteringsklubben en gång för länge sedan, den gången kände jag mig stark, lätt, oövervinnelig. Snabbdistans när känslan av flow är med en från första stegen, då är det fruktansvärt roligt.

Något säger mig att i morgon blir det mer utav kriga, kriga, kriga.
Löpare som sticker iväg på varv 4, Limsjön marathon

Årets tråkigaste dag?

Idag är det tydligen årets tråkigaste dag. I alla fall enligt P4 Dalarna.

Det är mitten på november, en tisdag, veckan före lön, +5 grader och regn.

Men, det finns en slags lycka i tristessen. Att livet just nu är så lugnt, friskt och bara vankar på framåt. Att jag kan känna tristess men ändå uppskatta tristessen, ibland till och med mer än stressen i maj och juni. Allt har sin stilla gång, en lång rad av novemberdagar.

Fast jag har sällan tråkigt. Jag har egentligen aldrig känt igen mig i uttryck som att det inte händer något, eller att det är så tråkigt. Jag blev inbjuden att vara admin i en Facebook-grupp som heter Händer i Leksand. Det finns även en hashtag på Twitter med samma namn. Ofta blir det någon slags masspsykos av människor som gnällgillar saker. Det är bättre då att se till att något händer, eller tipsa andra om vad som faktiskt händer.

Ta exempel Leksand och vad som händer respektive inte händer i denna lilla ort i Dalarna. Det kan ibland tyckas finnas ett utspritt missnöje för att det inte händer någonting. Innan man ropar ut dessa åsikter tycker jag man ska fråga sig själv...

- Vad gör jag själv för att det ska hända någonting där jag bor?
- När saker väl händer (nya restauranger och caféer öppnas, konserter eller utställningar hålls, motionslopp anordnas, marknader arrangeras...) är jag då där? Deltar jag?

Eller sitter jag hemma och gnällgillar en Facebook-status?

Det är bara att inse, saker HÄNDER inte av sig själv. Vi måste själva se till att det händer.

Okej, jag inser att jag låter som världens präktigaste människa. Det är helt okej att tycka att det är tråkigt också. Och att idag är världens tråkigaste dag. Och november är en trist månad...

måndag 19 november 2012

Nytt rekord i bänkpress

Att gå och träna klockan 15.00 har sina för- och nackdelar. Man skulle ju kunna tro att det är lugnt i gymmet då, men det är knökfullt med skolungdomar. Det dunstar av tonårssvett och testosteron. Några tjejer går omkring och drar oinspirerat i maskinerna. Dessutom slåss jag och tonårskillarna om samma vikter...

Min träningsvecka kunde hursomhelst inte börjat bättre! Ett nytt bänkpressrekord! Ett antal uppvärmningslyft och sen lassade jag på, 50 kg. 5 + 5 + 3 repetitioner lyfte jag. Kanske kan jag våga något ännu tyngre maxlyft framåt jul? Med passning... Det hade jag inte idag och det är synd.

Därefter öste jag på med maxstyrka så det visslade om det. Maximalt 3 x 5 rep plågade jag axlar, bröst och biceps med. På bicepscurl använde jag 10-11 kg hantlar, det sved ordentligt i musklerna.

Efter en timme i gymmet kände jag mig mer än nöjd. Nu ser jag fram emot en träningsvecka som förhoppningsvis kommer innehålla mer av allt, både kvalitet och kvantitet. Fler styrkepass, fartträning med orienteringsklubben och kanske skidträning till helgen.

Har jag förresten sagt att jag älskar friskvårdstimmen? Vilken lyx det är! Klockan 16:30 var jag hemma och hade tränat! Kvällen kunde jag sedan ägna åt brödbak och slappande.

söndag 18 november 2012

Sporty sunday

När jag vaknade i morse visste jag att jag ville träna två gånger, men vad? Egentligen ville jag till gymmet och köra nya maxtester i bänkpress, men samtidigt så ville jag ut i dagsljuset som det inte finns så rikt av nu.

Jag började med löpning. JW cyklade med mig och puffade på mig med små kampsånger. Hans favorit är Jag bara rullar fram... Benen var riktigt sega och värkte, men efter 6 km löpning lättade det. Slowstarter - ja! 12.5 svettiga kilometer i långdistanstempo och en ordentlig dos dagsljus in på kontot.

Hemma var middagens förberedd, saffranslax med pressad potatis... Underbart gott! Klockan 17.00 köpte jag ett pass Intervall-Flex på Friskis&Svettis. Inget höjdarpass enligt mig, dålig musik och jag kände ingen större entusiasm. Jag tyckte även att flera av övningarna var märkliga och det var svårt att känna vart det skulle ta någonstans.

Nu känner jag mig riktigt peppad inför en bra träningsvecka! Nya persförsök i gymmet, fartträning med orienteringsklubben (snabbdistans hörde jag, jag har redan ångest...) och kanske, kanske, kanske en snöpremiär till helgen.

lördag 17 november 2012

På äventyr i badhuset

Strax före tio i morse mötte vi upp tre förväntansfulla killar, tre av mina syskonbarn 4, 4 och 6 år. Vi ska på äventyr igen, sa Gustaf. För det är ett äventyr att besöka simhallen tillsammans! Några timmar av bad och lek, farande i små och stora rutschkanor, paus för saft och bulle, mera bad och därefter dusch och hemfärd till oss. Där myste vi i soffan, åt korv med bröd och kollade på film. Det gick som en dans att vara vikarierande trebarnsföräldrar men lite utmanande också med tre glada, pigga barn studsande i vattnet.

Ni vet, en sådan där dag som jag blir alldeles varm i hjärtat av! Jag ser fram emot en sådan här dag som om det vore julafton. Längtar, och känner mig nästan sorgsen när dagen är slut. Vilken tur att jag vet att vi kan låna barnen igen och igen för att hitta på nya äventyr tillsammans.

torsdag 15 november 2012

Lek i brutalbänken
























Idag stod gymträning på programmet och hela dagen såg jag fram emot det! Mage, rygg och triceps skulle få sig en rejäl omgång. Viktiga skidåkarmuskler, som används hela tiden vid skidåkning. Brutalbänken som numer finns på gymmet är en favorit. Även triceps i dragmaskinen, rygglyft med viktplatta och massa annat skoj! Att vara på gymmet är lite som att vara barn på nytt, man får verkligen leka med alla favoritleksaker... Jag hade finfint sällskap och fick för en gångs skull några bilder tagna.

onsdag 14 november 2012

Långt utanför comfort zone

Orienterare är tokiga... och jag gillar det! Jag halkade in på deras intervallträning i kväll efter en inbjudan från min kometsnabba vän Anna-Karin. Backintervaller stod på schemat. Backintervaller i min värld betyder löpning till Åsleden (i dagsljus) eller löpning upp- och nerför en backe. Ganska jobbigt, inte så häftigt.

Men så gick det inte till i kväll! Det var på med pannlampor och rätt ut i en svart skog. Varför hålla sig till elljusspår när det finns små stigar långt borta från tillstymmelse till ljus? Jag var livrädd att springa bort mig, och fick tugga på för att inte tappa löparna framför mig. Benen var tunga, de är ju aldrig något annat känns det som, men det var ändå så roligt att springa med motiverande sällskap och få ett tufft pass serverat! Det pep i andningen av ansträngning och jag blev ordentligt trött av alla backar vi avverkade... korta, branta och långa flacka. En del i djup sand! En del över mossa, rötter och stenar. Efter passet kände jag mig skönt trött och mör i hela kroppen. 

Nästa onsdag är det på´t igen. Det är bara att slänga sig ut ur komfortzonen, det ska kännas att jag lever! 

tisdag 13 november 2012

Snart, snart, snart!







Det är bara drygt en månad kvar tills julafton! Och bara några veckor kvar tills första advent... Jag längtar så mycket efter julen! Inte bara juldagarna, utan hela december månad. Jag älskar det.

Idag fick vi veta att Sarah Dawn Finer blir årets julvärd. Ett lysande val enligt mitt tycke! Och årets julkalender blir en uppföljning av Greveholm. Greveholm har jag ingen relation till, men det blir säkert fint. Vi älskade Tjuvarnas Jul och missade inte ett avsnitt!

Och snart, snart börjar alltihopa. Julen börjar med fredagen före första advent. I fem års tid har jag tagit ledigt just den fredagen för att julstöka, städa, lyssna på julmusik och sätta upp julgardiner och adventsstakar. Om jag ska vara ledig i år också? Det behöver ni inte ens fråga!

I år längtar jag även efter skidåkning, att klä vår julgran, tända brasor på kvällarna, äta skinkmackor... ja, efter alltihopa!

måndag 12 november 2012

Jag springer, jag lever


Jag åt en halv banan och drack ett glas ljummet vatten, sen drog jag på mig kläderna och sprang iväg. Nyss hemkommen från en arbetsdag, utan chans att få springa i solsken. Nu är det mörkt både när jag går till och från jobbet. Men ändå, jag kan springa. Det är det inte alla som kan.


Mörkret var kompakt, jag valde ändå att springa ner på icke upplysta stigar. Strandpromenadens kolsvarta delar. Ingen snö som lyser upp, inget irrande sken från pannlampa. Kanske är det knäppt. Jag såg inte min egen hand framför mig. På ena sidan älven, på andra sidan skog, kyrkogården, Hildasholm. Men jag känner mig inte rädd i mörkret. Jag vet att stigen är platt och utan hål och rötter. Jag vet var den svänger. Och stjärnhimlen gnistrar ju aldrig så vackert som utan störande lampor.

Det var inte någon vidare pigg runda idag. Men jag fick uppleva saker, känna saker, jag springer, alltså lever jag. Jag lever bra.

söndag 11 november 2012

Det var den helgen det!

Helgen har försvunnit i ett nafs! Vi inledde storstilat, med att bjuda hem nio kära vänner i fredags kväll. Hämtpizza, mousserande vin, sprakade brasa och prata ikapp tills sena kvällen. En väldigt bra fredagskväll!

Under lördagen bakades det bröd till kvällens fest, sen sprang jag 11 km i skapliga 5.30-tempo. Det räknar jag som ett stort steg i rätt riktning, framför allt för att känslan i kroppen var lätt och stark. Det kändes som att den här gången var det inte bara huvudet som ville springa, utan hela kroppen ville bli trött och avverka kilometer efter kilometer.

På kvällen vankades en rysligt trevlig fest för min svägerska som fyllt 30 år! En god buffé, härliga människor och dans! Jag hoppas att lillasyster kommer med en bildkavalkad från detta sen.

Idag firade vi pappa med hans favorittårta. Jag pysslade hemma, och cyklade iväg till gymmet och insåg någonstans där att jag glömt äta lunch! Tårta blev visst lunchen idag... Det har nästan aldrig tidigare hänt att jag glömt en måltid. Hursomhelst var det en bra uppladdning, för jag orkade i bänkpressen lyfta 1 x 8 rep på 40 kg och därefter 2 x 3 rep på 50 kg! Äntligen 50 kg! Skakig men glad var jag efteråt, ett bra bröst-bicepspass.

Och nu, en stunds av lugn och ro i vårt hem. God middag, rosta müsli, läsa bloggar, se på tv, tända en brasa... Den här helgen har på så sätt innehållit allt man kan önska!

fredag 9 november 2012

Den här hösten

Pust! Den här hösten alltså! Nu har ytterligare en vecka gått och allting blir halvgjort eller halvdant. Bloggen blir lidande, vi har saknat Internet och sanningen att säga känner jag inte större inspiriation heller.

Det har varit en mödosam höst, det har jag redan nämnt. Inte bara för oss, det är många som mått dåligt, det har hänt mycket tråkiga saker. I jämförelse med vad andra gått igenom, och går igenom, har jag det väldigt, väldigt bra och trivs i grunden så förbannat bra med mitt liv.

Men för första gången på flera år har jag känt en brist på träningsmotivation. Jag har tränat ändå, inte lika mycket som vanligt, men det har inte gått lätt. Men jag vet att jag behöver det, jag vet att det kommer att vända. Snart känns passen lätta igen.

Och jag är någonstans en obotlig optimist. Nu kommer snart snön! Det är snart advent! Vi ska åka till Motala om några veckor! Vi är färdigflyttade! Det är fredag! I kväll ska vi träffa kära vänner och i morgon ska vi på fest!

måndag 5 november 2012

En helg i november

Det kan ju vara tråkigt, trist och grått. Och så kan det vara alldeles underbart.










Helgen i Kinnvallsjösätra var precis sådär som jag önskade. Jag och JW, mamma och pappa, Gustaf, katten Wilma och hunden Greta. Snö, som visserligen smalt som smör under helgen, snölykta, mjuk pepparkaka, kokkaffe, korv med bröd, rödvin, renstek, köp av närproducerad getost och ägg, promenader, kramar, Den försvunna Diamanten, Skavlan, Så mycket Bättre och Downton Abbey, godis, en löptur i dimman.

Sådär underbart att jag nästan blir tårögd när jag ser tillbaka på bilderna.