Mamma, vi åker och plockar nu!

Ljusa försommarkvällar påminner om somrarna som barn, i vårt älskade Leksboda. Jag och Elina slängde oss upp på cyklarna, ropade till mamma&pappa Vi åker och plockar! och for iväg ut i byn, ner på gamla grusvägar, ut till åkrarna och ängarna. Klöver var kaninernas favorit, men det kan de inte äta för mycket av för då får de ont i magen. Maskrosblad fungerar alltid, gräs också. Vi gick omkring på åkrarna och plockade det finaste.

Vi fyllde pakethållarna med kaninmaten, och cyklade hem och fodrade våra djur. Castor, Oliver, Emily, Agata, Stjärna, Miriam, Fia, marsvinen Saga och Tilda, hamstern Karla...

Agata och Miriam i en de stora hagar pappa snickrade. Kaniner ska inte bo smått!

Emily ute i det fria såklart, vart annars? Hon gick inte att hålla inlåst, på något sätt tog hon sig ur varenda bur. Hon födde mängder med kaninungar och jagade undan stora norska skogskatter från gården.

Agata, stor, grå och med världens mjukaste päls. En lugn och godmodig vän.

Det här kortet gör ont i hjärtat att se. Jag är 12 år, Emily är kanske 6-7 år. Hon hade blivit sämre, blind på ett öga och vi var tvungna att hålla henne i bur. En stund senare är vi hos veterinären och jag får lov att fatta beslutet att låta henne somna in. Sista kortet. En av kaninerna, är det Oliver kanske, sitter i skuggan på djurkyrkogården.